Blåmåndag

Jag vill att det ska vara fredag. Jag är trött, förkyld och bävar för veckan som kommer.

Y är febrig, en ny sjuka innan den gamla tagit slut. Inatt var en Exorcisten-natt, varken O eller jag sov särskilt mycket.

Q är tämligen frisk efter förra veckans snuva, nybliven femåring och inne i en skrik- och bråkperiod. Tre raseriutbrott per dag, modell ligga på golvet och vråla är legio.

O måste hemifrån klockan sex imorgon bitti, återkommer sedan på eftermiddagen och hämtar Q hos dagmamman (tack och lov för det). Därefter slukar jobbet honom två kvällar och två långa heldagar.

Och jag? Jag är som sagt förkyld, inte brakförkyld men så det räcker. Jag är sliten efter förra veckans vabbande, hemma med två förkylda barn var tungt. Helgen som gick med femårskalas var fin men jobbig. Och inte har jag sovit.

Jag har alldeles för kort tålamod med sjukgnällig Y, med provokativ Q. Orkar inte iscensätta något stjärnräknande, orkar inte vara konstruktiv. Minsta motståndets lag och överleva dagen är det som gäller. Blodpudding till både lunch och middag, varvat med falukorv.

Och inte får jag äta något gott heller. Men jag är smal nu, i alla fall. Alltid något.

Men ändå. Fredag, kom fort!