2011-01-18

Tråkigt nog

Y pratar nu. Hela tiden. Oavbrutet. Långa meningar med stigande och fallande ton, med pauser, nickningar, gester och miner.

Tyvärr är det ingen som förstår vad han säger.

5 kommentarer:

  1. Någonstans måste han väl börja, den lille plutten!

    SvaraRadera
  2. Ett steg i taget. Först förstår han själv, sedan alla andra. :-)

    SvaraRadera
  3. Logopeden småskrattar tyst!

    SvaraRadera
  4. Ja, men han måste ju öva först, det gör väl de flesta talare inom de blir riktigt bra :-)

    Skämt åsido, det är så himla kul det där, när barn testar hur ljud låter i munnen. Rätt vad det är står han där som sexåring och mimar obegripliga harranger till ett främmande språk framför singstar!

    Själv tycker jag ibland att vuxna pratar till mig, långa meningar med stigande och fallande ton, med pauser, nickningar, gester och miner. Och när jag sen går därifrån kan jag undra "vad sjutton menade han nu?" Kanske är det ett ständigt pågående fenomen, bara det att samtalen handlar om något annat när man blir vuxen. :-)

    SvaraRadera