2011-01-16

Skönhetsupplevelse*

Ska jag dig likna vid en sommardag?
Du är mer ljuvlig, mera mild och ljum,
majs skira knoppar slits av vinden tag
och sommarn stänger snabbt sitt gröna rum.
För hett ibland kan himlens öga skina
och ofta skymd är hennes gyllne hy,
allt som är vackert ska en gång förtvina,
av ödet ändras, allt är dömt att fly.
Men din sommars skönhet vissnar ej,
förlorar inte glansen som du bär
och dödens skryt kan aldrig träffa dig
när evigt rader i min dikt du är.
Så länge män kan andas, ögon se
ska detta leva kvar och liv dig ge.

Sonett nummer 18 av William Shakespeare, i fantastisk översättning av Eva Ström. Jag får rysningar när något är så här bra.

Detta är originalet:

Shall I compare thee to a summer's day?
Thou art more lovely and more temperate:
Rough winds do shake the darling buds of May,
And summer's lease hath all to short a date:
Sometimes too hot the eye of heaven shines,
And often is his gold complexion dimmed;
And every fair from fair sometimes declines,
By chance or nature's changing course untrimmed;
But thy eternal summer shall not fade,
Nor lose possession of that fair thou ow'st;
Nor shall death brag thou wander'st in his shade,
When in eternal lines to time thou grow'st:
So long as men can breathe or eyes can see,
So long lives this, and this gives life to thee.

För att kolla stavningar och skiljetecken tar jag fram min Norton Anthology of Poetry, köpt i en collegebokhandel i mellanvästern för tjugo år sedan. Bläddrar och läser The Love Song of Alfred J. Prufrock. Nu som då drabbar den mig. Nu som då begriper jag inte hälften av vad den handlar om. Men det spelar ingen roll.

Poesi är obegripligt. Hur kan sonetten ovan vara vacker egentligen? Barden besjunger sin dams skönhet, men låter henne inte glömma att den är förgänglig. Blott genom hans dikt ska hon leva för evigt. Himla hyggligt.

Men ändå. Tack, William. Och tack Eva Ström! Jag ska genast bege mig till Adlibris och köpa hela boken. Är resten lika bra borde även du bli odödlig.

*Eller kanske möjligen Skönhetschock? Om man varit löpsedelsmakare på en kvällstidning.

2 kommentarer:

  1. Men wow! Jag gick ju i amerikansk skola i Korea, och The Love Song of Alfred J. Prufrock läste vi i US Literature, en kurs som jag hade varje dag i ett helt läsår. Det var många år sen jag tänkte på den, men visst minns jag den! Vi deklamerade (heter det så?) en hel del också. Länge kunde jag Gettysburg Address utantill, men den är borta nu - utom inledningen.

    Den här

    http://www.bartleby.com/102/55.html

    framförde jag på tämligen bred svengelska. Främst slutet gillade jag! Och den här, en riktig klassiker

    http://www.davidpbrown.co.uk/poetry/robert-frost.html

    kan jag fortfarande! Jag har framfört den på en disputation häromåret, faktiskt.

    Jag ska nog ta en tur down memory lane ikväll. Helga, jag ÄLSKAR blandningen i din blogg!

    Kram från Anka och H, som kan vara exakt så pestig som du beskriver Q ibland. Oftast alldeles underbar, men ibland vill jag bara rymma hemifrån.

    Före mars kommer vi en fredag till ÖF igen, det lovar jag!

    Kram Anka

    SvaraRadera
  2. Jag gillar verkligen Shakespeare. Mina elever och jag ska gå och se "Romeo och Julia" i veckan. Jag kanske ska låta dem läsa denna också.

    SvaraRadera