Y tycks ha en böjelse för spannmålsprodukter. Det enda han äter just nu är gröt, välling och bröd. Jo, banan också. Så han får inte skörbjugg i alla fall.
Han insisterar på att äta själv. På fyra månader har han gått från att endast äta modersmjölksersättning till att rata barnmatsburkar, till att inte vilja bli matad alls. Jag lockade med löskokt ägg idag. Första tuggan spottade han ut. Därefter vände han bort huvudet. Och snaskade surdegsbröd. Jag la bitarna dubbla med smör och skinka emellan, och åtminstone några skinkbitar fick han i sig. Tror jag. Eller så fastnade de på byxorna.
Gröt går dock bra att bli skedmatad med. Middagen blev alltså gröt, två portioner. Därefter en flaska välling med lite matolja i. (Tack för tipset!)
Jag tröstar mig med Jesper Juuls ord om att barn ända från födseln är kapabla att bedöma hur mycket och vilken mat de behöver. Föräldrarna ska nöja sig med att tillhandahålla den. Eller undersökningen där ettåringar fritt fick välja mat. Under en dag åt alla ungarna oerhört ensidigt. Men när försöket förlängdes över veckor visade det sig att alla barnen åt en i stort sett perfekt balanserad meny.
Imorgon blir det nog blodpudding igen.
Om han äter pulverbarngröten så är den ju berikad med allt möjligt och räcker nog som enda föda väldigt länge.
SvaraRaderaVi låter också våra barn äta vad de vill och framförallt så mycket de vill, och det verkar ha gått bra hittills.
Omelett har funkat här när ingenting annat har gjort det
SvaraRaderaDet går ju att blanda ner proteinkällor i både gröt och bröd. Jag har sett recept på kikärtsbröd, fast aldrig provat det. Polenta äts det ofta hos oss och den kan intas i grötform med såväl ost som smör i. Rejält med smör kan ju röras ner i vilken gröt som helst, förresten.
SvaraRaderaRivet äpple eller päron nedrört i gröten? Det blir mosigt och bra och märks inte.
Äsch, allt det här har du säkert redan funderat ut själv.
Jag har ett kräset barn som ratar en hel del mat. I hans fall rör det sig om att han vägrar att äta något "kladdigt". Till exempel köttfärssås, potatismos, grytor, gröt,... Inte heller glass, tårta, vaniljsås eller grädde vill han ha. Det mesta som är "oblandat" äter han med god aptit, helst en sort i taget av det som finns på tallriken. Så det är svårt att lura i honom något genom att blanda det i någon annan mat!
SvaraRaderaJag talade med en kollega om det här, och han berättade glatt att hans 30-årige son hade varit precis likadan som barn, total kladd- och blandningsfobiker. "När gick det över då?" undrade jag. "Näee... Det gjorde det inte, han äter likadant fortfarande!" blev svaret.
Så kontentan i mitt huvud blev väl att man kan äta på många olika sätt, och ändå bli frisk och stark! Det är ju framför allt det maten är till för, även om den också ingår i en social kontext, där det finns många regler för vad som är "rätt".
Ok, då ska jag inte oroa mig över min son som bara äter korv ;-) Så skönt att höra andra som oxå har barn som bara vill äta ensidigt!!!
SvaraRaderavår barnmorska sa klokt att vi som föräldrar har ansvar för när och vad barnen äter -de själva reglerar hur mycket. Vi har tagit till oss det och erbjuder allt som vi äter, med de får själva välja hur mycket av varje de vill ha. Det innebär att de ibland äter bara korv, ibland bara ris, ibland bara bönor, men över veckan är jag övertygad om att de får i sig tillräckligt av varje. Det känns rätt för oss att göra så och har lett till två barn som äter det mesta och som tycker att mat är roligt, gott och trevligt allt som oftast.
SvaraRadera