Y sover dåligt igen och har så gjort i några nätter. Det var nästan en lättnad när snuvan bröt ut, då har vi en förklaring åtminstone.
Men det kändes uppgivet också. Vi är inne på sjätte veckan nu. Han har kanske inte precis varit sjuk hela tiden men banne mig inte frisk heller. Snuva, feber eller hosta i varierande grader. Förkylningssäsongen har ju börjat. Herregud, är det såhär vi ska ha det i sju månader till?
En ljuspunkt är dock att tillsammans har O och jag hittat en hyfsad strategi för att överleva sömstrulet, och den ser ut såhär.
Y:s spjälsäng som han förr aldrig sov i, är flyttad. Ena långsidan är borttagen och spjälsängen står inklämd mellan O:s sida av dubbelsängen och väggen. Y somnar i famnen, sedan lägger vi ner honom i spjälsängen och boar in honom med gosedjur på ömse sidor. Då ligger han still i några timmar, vilket han inte gjorde när han sov i stora sängen. Kanske den var för ödslig? Ungefär när vi lägger oss brukar han vakna och vilja komma upp till oss, och då får han det.
Välling får Y så mycket han vill på natten. Vid skrik klockan tre håller inte jag hårt på principerna. Oftast blir det en flaska per natt, ibland ingen alls.
O försöker komma i säng tidigt på kvällarna. Han somnar inom tjugo sekunder och sover tungt. Jag har svårt att komma till ro. Därför tar jag första strulpasset. Inatt satt jag vid köksbordet och löste korsord med halvvaken och olycklig Y i famnen, som till sist somnade.
Sedan är det jag som klappar om Y så fort han vaknar, jag har ändå svårt att somna eller sover lätt. Tills jag inte står ut längre någon gång på småtimmarna och ber O ta över. Eventuellt har också Q anslutit sig då och jag ligger inklämd mellan gossarna. Ofta går jag över till Q:s säng, med eller utan honom.
Ett av de bästa köp vi har gjort är en så kallad familjesäng till Q. Det är en våningssäng med extrabred underslaf, hela 120 cm. Där ryms både mor och son och en försvarlig mängd gosedjur. Jag sover gott hos Q. Han är den enda människa jag faktiskt kan sova nära, jag som annars är en riktig ensamsovare.
När reveljen går vid sextiden (eller sju om man har tur) stiger O upp och serverar frukost. Jag sover så länge det går. I riktiga krislägen, som igår, stannar O hemma en extra timme. Då fick jag sova ostört från sex till nio. Vid den tiden sover jag sju kvart i timmen, sömnkvaliten då är enormt mycket bättre än på natten.
Vi överlever. Det är inte bra, vi hoppas fortfarande på bättring, men vi överlever.
Vad bra att ni har hittat en strategi! Vi har också formulerat en ny för jag vet inte vilken gågn i ordningen här hemma (till snart 3-åringen som fortfarande sover urdåligt!) efter ett gräl kl 01.30 igårnatt!
SvaraRaderaÅh, vad jag känner med er...
SvaraRaderaMin unge var öronbarn och alltid förkyld tills han var nästan två år. Sedan dess har han varit frisk som en nötkärna (när han började på dagis :) ) Det låter obegripligt men han åt 15 penicillinkurer innan dess. Och sova blev det ju inte mycket med.
Nu är det kanske inte öronen för Y - men mitt tips är ändå att vara frikostig med koksaltlösning. Koka själv och använd medicinsprutor från apoteket... spola igenom ordentligt - inte med de fjuttiga pippetterna från renaissance.
...och jag vet att det är lättare sagt än gjort om ungen inte vill. Min vande sig och såg faktiskt fram emot sköljningarna efter ett tag, men så är det ju inte med alla förstås. I vilket fall var det det enda som fungerade skapligt för oss eftersom det tydligen så lätt samlades bakterier i bihålorna vid näsan...
Och sovstrategi är bra. När det är som värst räcker det att överleva. Bättre kommer det ju att bli i sinom tid även om det är en klen tröst nu.
Vilka kämpar ni är, du & O och Y. Just sådana här lägen - med den lösning ni har funderat ut - tycker jag är så fulla av vardagskärlek egentligen till make/maka, barn och familjelivet ... om än inte av den romantiska sorten. Visst handlar det mest om vilja och mycket lite om känslan kärlek men det är något särskilt när livet (och kärleken) håller i både lust och nöd.
SvaraRaderaMå så gott det nu går med sovstrategin & krya på lilla Y!
Maria
Hej Helga!
SvaraRaderaJag följde dig innan barnen kom. Nu kom jag på att titta in igen och vill efter att ha läst några inlägg säga GRATTIS!
Grattis till er lille Y. Grattis till att du fyllt 40(samma vecka som jag verkar det som. Och GRATTIS till att du orkar vara så friskt ärlig med det som är kamp och oro i föräldraskapet. Och att du vågar yttra det som så få vågar. Jag är helt övertygad om att det gör dig till en alldeles utmärkt mamma. Möjligen bara för dömande mot dig själv emellanåt. Önskar er allt gott som familj!
Vår lilltjej (som också kom på sommaren) var förkyld från september till maj första året vi hade henne. Under sin första vinter hos oss fick hon lunginflammation, vattkoppor och salmonella under loppet av en månad (då var vi i och för sig på semester i Thailand). Mina föräldrar brukar skämta om att de en gång kom hem till oss och inte kände igen henne, för att hon inte hade snor under näsan just då.
SvaraRaderaVintern efter, alltså hennes första dagisvinter, var hon i och för sig snorig från och till, men hon var inte sjuk. Jag tror vi vabbade tre dagar under hela förra vintern.
Min teori är att småsyskon marineras i dagis-/dagmammebaciller under sitt första år, och sen är det klart. (Eller, det kan så klart inte vara en allmän teori, men för oss blev det så). Det är ju en klen tröst när man befinner sig mitt i det, men ändå.
Och titta på vår lilltjej - inte känns hon som en klen och bräcklig liten sjukling? Härdad ,det är vad hon är! Det tror jag Y kommer att bli så småningom också. Håll ut!
/Anka