Bara dagen efter att jag har bröstat mig över min nya argstrategi så halkar jag tio steg bakåt.
Vi har haft ett annat bakslag också, och det gäller Y:s sömn och hälsa. Jo, han började sova bättre efter öronrensningen för två veckor sedan. Så blev han snorig för drygt en vecka sedan. Det hann inte gå över innan han hade hög feber igen i söndags kväll. Nu verkar han vara på bättringsvägen, men är långt ifrån återställd. Snart är det fyra veckor sedan han var frisk.
Så vi är lite slitna, bebisen och jag. Det kanske förklarar (men ursäktar absolut inte) att jag fick ett utbrott idag när han spottade ut frukostgröten. Det berodde inte så mycket på kladdet som på min oro för att han inte äter. Ja jag vet att välling är rikt på näring men fyra veckor?
Bli arg på Y som inte provocerar med flit, aj. Mycket mer förbjudet. Fan också. Faan.
Men jag vill minnas att jag tyckte att den här tiden var jobbig med Q också. Kring ett år. Vill så mycket, äta själv, förflytta sig, vara med. Kan inte riktigt. Kan inte gå, måste bäras. Tio kilo bebis, aj min rygg.
Y förstår en hel del av det jag säger. Jag längtar tills han förstår mer, och kan kommunicera själv. Han går runt soffbordet med stöd av detsamma. Jag längtar tills han går själv.
Köp en hippy chick
SvaraRaderaFyra veckor med taskig aptit och fyra veckor av diverse åkommor - det är väl två sidor av samma ekvation?
SvaraRaderaOch då menar jag inte att den dåliga aptiten gör honom sjuk utan att det är hängigheten som gör att han är kräsen. (Välling är säkert bland det bästa man kan äta om man bara ska äta en enda sak när man är liten och inte riktigt frisk.)
Även vuxna pojkar kan man behöva lirka med för att få något i när de inte är i form...