De senaste dagarna har jag övat på att bli arg lite tidigare, kontrollerat. När Q har börjat krångla och konstra har jag spänt ögonen i honom och sagt att nu börjar jag bli arg och irriterad Q, nu kan du välja hur det här ska fortsätta.
Tidigare har jag varit lite tveksam till att göra så, att liksom hota med ilska och vrede. Men efter psykologens ord har jag vågat. Och det funkar! Dels blir jag snällare själv av att få pysa ut lite ånga, dels har Q faktiskt (oftast) tagit reson.
Gudskelov är ingen av oss långsint, vi är snabba att försonas med pussar och kramar. (Q är för övrigt i den allra gosigaste åldern just nu, när han inte är pestigast i stan förstås. Han gosar och kelar och pussas. Han vill gifta sig med mig.)
Jag tänker också, precis som ni läsare, att lite kontrollerad kvinnoilska borde släppas fram både här och där. I arbetslivet. I vissa äktenskap. Istället för att kanaliseras som kroniskt missnöje, stressymptom, sömnproblem, bristande sexlust, negativa tankar om den egna kroppen. Och så vidare.
Fint att höra. Det hör ju till att lära sig konsekvenser av sina handlingar. Ni har säkert satt rimliga gränser för Q, gränser som han kanske själv också i stillsammare stunder kan vara överens med er om. Då är det väl också rimligt att man håller fast vid de gränserna, och att den omedelbara konsekvensen om man går över dem är att den andra parten blir arg.
SvaraRaderaDet är en jäkla skillnad mot att lisma och säga att du vet hur arg mamma blir när du gör så här. För jag misstänker att det är den rollen du för allt i världen velat undvika.
Härligt! jag kan även säga att jag känner igen en del i dina tidigare inlägg. I mitt eget liv. I min roll som mamma. Det är inte alltid lätt.
SvaraRaderaStor kram och hoppas det fortsätter såhär bra!
amen!
SvaraRaderaAha! Jag tänkte skriva en fråga varför du inte ville "hota med ilska". För mig är det inte ett hot, det är en konsekvens. Om du retas med mig så blir jag arg.
SvaraRaderaSå läste jag annannas kommentar ovan och förstod vad du ville undvika. Såklart!
Jag och Bill pratar ofta om att man älskar någon även om man blir arg på den. Hon kan säga det, nej du älskar inte mig när du blir arg på mig. Och jag säger att jag älskar henne visst, men jag blir arg när hon retas med mig. Även mammor blir arga. Och man får bli arg. Men man får inte slåss.