Sedan igår har jag gått upp cirka nio kilo. Allihop på magen. Men det känns rätt okej eftersom kilona sitter i bärsele och är utrustade med mörka ögon och ett tvåtandsleende.
Nu är Y hos oss. Efter ett par timmars outsäglig sorg igår eftermiddag, då han oupphörligen ropade på umm-mumm-mumma, bestämde han sig för att acceptera mig. Och därmed gäller att avlägsnar jag mig mer än en meter ifrån, blir det förtvivlad gråt. Men så länge detta säkerhetsavstånd gäller, är han världens snällaste bebis.
Detta, plus en storebror som är hårdhänt engagerad och kärleksfull, som samtidigt slits av svartsjukans demoner, gör att mina händer är tämligen fulla.
På kvällens agenda står: söva Y, kärleksbomba Q.
Imorgon bitti reser vi.
åh. lilla Y och lilla Q.
SvaraRaderasnacka om två som behöver er bekräftelse och uppmärksamhet nu.
-välkommen till flerbarnslivet, kära Helga :)
Säger som Kapybaran samt stort grattis! Välkomna hem till ett kallt och blåsigt Sverige.
SvaraRaderaÅh, äntligen! Stora lyckönskningar till er allihop och kramar till gossarne!
SvaraRaderaLäste ikapp de två senaste inläggen nu. Tårar i ögonen. Så fint och jobbigt. SÅ STORT. Lilla lilla söta Y och förståndiga Q (som vet vad som är viktigare än skönhet:) ). Vilken resa. Nu är ni fyra. GRATTIS GRATTIS GRATTIS!
SvaraRaderaHej!!
SvaraRaderaHar precis hittat din blogg, kommer inte ihåg hur jag hittade den, men men.
Är i nästan samma situation som dig: är nyss hemkommen från Kina efter att hämtat hem en liten prins på 1½år till storasyster på 6år och min gud vad jag känner igen mig i det du skriver!!! Känner igen ALLt med humörsvägningar, svartsjuka, raseri och ja t.om situationen med din mamma och din man. Nu hade vi inte med oss mamma på resan, men annars så är situationen ungefär så när min mor besöker oss. Ibland vill jag bara skrika åt henne att tagga ner och skrika åt min man att inte bry sig, ignorera henne.....
Tänk att det finns någon som känner och upplever detsamma som jag gör just nu, ibland känner man sig så ensam.
Men nu är vi båda hemma på svensk mark och jaag tror och vet att det kommer att bli bättre för varje dag som går, fast ibland vill man bara skrika!!
Varmt Lycka till!!!
Kram
Sara
Grattis önskar jag, som är inne ibland och läser här! Härligt men jobbigt med syskon...minns att min tjej tyckte det var rätt stökigt (och är ännu idag...) men det hör väl till! Ha det gott och lycka till!
SvaraRaderaGrattis!!
SvaraRaderaÅ GRATTIS!!!
SvaraRaderaoch jag sitter här med tårar i ögonvrårna igen..
hoppas nu er resa gått bra. Jag är ju lite sen i kommentaren så ni är väl redan hemma kanske?
KRAAM!
Åh jag ser att ni har blivit en till i familjen! Stort grattis till lilla Y!!
SvaraRadera