Q och jag tittar på Bolibompa, nyfödda lamm slickas rena av sin mamma.
-Vad gör fåret, mamma?
-Hon slickar sin unge, så gör alla djurmammor när ungarna precis har fötts och kommit ut ur magen på dem.
-Gjorde Mrs Kim* så med mig?
Som godnattsaga väljer Q ett inplastat häfte med bebisbilder på honom själv, från hans första tid i Korea till några månader efter hemkomst till Stockholm.
Efteråt funderar jag. Q är ganska arg på mig just nu, testar och provocerar för glatta livet. O kommer betydligt lindrigare undan. Är han arg och ledsen över att inte ha legat i min mage, att det inte är jag som har fött honom, att jag inte är hans "riktiga" mamma? Han skulle aldrig formulera det så, men känslan kanske finns där?
Jag skakar på huvudet åt mitt eget analyserade och psykologiserande. Helga Freud. Men nämner ändå saken för O, och kommer knappt halvvägs innan han avbryter. Jo, han har tänkt detsamma.
Älskade unge, om jag kunde läsa dina tankar. Fast vilken tur att jag inte kan det. Jag borde försöka fånga upp dina undringar bättre. Eller så borde jag inte alls tassa och rota utan bara flyta med och lita på din förmåga att uttrycka dina behov.
Detta är ett sådant äventyr.
*Mrs Kim är Q:s fostermamma, och en mer levande person för honom än hans biologiska mamma, men vid närmare eftertanke mindes han hur det hängde ihop, det där med vems mage och vem det var som gav välling.
Kära helga Freud,
SvaraRaderajag tycker att det låter som om Q är en helt normal pojke i den åldern! Att fundera på sin historia på sin nutid på vad man får och inet får, på vad andr får och iten får, vad de gör och inte gör DET är helt naturligt. Det är en del av att växa upp. Att lära sig om sig själv och sin omvärld. Att testa sina närmaste är även det helt naturligt. Även om det kan vara ytterst påfrestande för just nämnda omgivning.
Jag tycker du verkar vara en otroligt bra mamma! En mamma som tänker och känner. Som resonerar men också skiter i resonemanget när detta krävs. Ibland kan man inte vara logisk. ibland måste man gå på magkänsla. Andra gånger är det endast logik som krävs. Du verkar ha en bra fingertopskänsla tycker jag.
Men framförallt! Du älskar Q och du visar det! Att du finns där för honom är det viktigaste. Du och O. Detta är egentligen det enda ett barn behlver enligt min mening.
Ingen är perfekt. Vi gör alla misstag. Vi ångrar alla saker vi gjort och inte gjort. Sagt och inte sagt. Men i slutänden så är det ändå ingen fråga om bokföring av rätt eller fel, utan det handlar ju om att mn kan ge sina barn den grund de behöver för att själva lyckas utvecklas till sina egna individer. och jag tycker att ni verkar ge Q exakt detta.
Låt honom fundera vidare på sitt ursprung. Jag gjorde tydligen exakt samma sak även om jag knappt minns det nu. Men mina föräldrar tillät detta. Vi pratade om det. Jag frågade de svarade så gott de kunde. jag tror att det viktigaste för mig då var att jag fick ventilera mina tankar. Och att de lyssnade- Att de inte försökte få mig på andra tankar. Att de visade att de fanns där. oavsett vems mage jag legat i.
Jättebramsekram till dig!!!!!!!!!
Jag vet förstås inte hur det är med Q och hans tankar, han är dessutom äldre än Lillkatten så jämförelsen kanske inte är helt relevant, men ändå.
SvaraRaderaLillkatten är väldigt mycket mer provocerande och arg på mig än på sin pappa. För vår del tänker jag att det beror på att jag är hemma så mycket mer eftersom jag varit föräldraledig med Minikatten. Men det kan säkert ha med olika faser att göra också.
Och kanske är det så att det är roligare att provocera dig eftersom du skriver att Q vet precis var han har dig, och att det verkligen ger önskad effekt.
Jag är övertygad om att du är en suverän mamma.
SvaraRaderaÄlskar att läsa inlägg som detta, då det speglar så mycket av det jag redan grubblar över inför vårt barns ankomst (universum fram i tiden).
Nyss hemkommen från vår sista rådgivning och det snurrar i huvudet av osäkerhet. Kan jag, vågar jag?
Tack för att du finns där, både som skribent och kommentatör (kommentatris?) - du är viktig.
Men skulle du verkligen ha slickat honom om han hade legat i din mage?? ;-)
SvaraRaderaHej! Första gången jag läser din blogg, läste inlägget före något annat och insåg att våra barn måste vara jämngamla, vilket jag upptäckte stämde när jag läste mer på bloggen.
SvaraRaderaDetta är en svår ålder kan jag ibland känna, det förstår så mycket och vill gärna uttrycka det de tänker, samtidigt är det inte så tydligt för oss vuxna hur vi ska möta dem. Jag försöker hela tiden finna balansen mellan att prata och lyssna, verkligen lyssna och förstå va dmin dotter menar bakom det hon säger, vad hon kanske egentligen behöver stöd i. Det är svårt.
Ser fram emot att läsa mer i din blogg :)