Idag har jag träffat en karriärcoach. För jag behöver sortera mina tankar lite. Jag har aldrig följt en tillstymmelse till karriärplan utan hoppat på det som verkat roligt. Men nu undrar jag om det inte är dags att göra ganska drastiska förändringar. Frågan är bara vilka.
Under de fackliga förhandlingarna på jobbet (som är avslutade nu) insåg jag med stigande oro att
1 jag aldrig varit tillnärmelsevis lika engagerad i något som har med mina vanliga arbetsuppgifter att göra.
2 ledningen sågar i den gren vi sitter på, finns vi alls kvar om några år?
3 jag möjligen varit en lite för tuff förhandlingspart. Det återstår att se om mina kontrahenter kan skilja på sak och person.
Ergo: jag ska se mig om lite. Och, hör och häpna, jag som sjungit telekombranschens lov, jag tror att jag ska överväga att byta område.
Alltså bokade jag in ett möte med en karriärcoach, svarade samvetsgrant och utförligt på de förberedande frågor han skickade, och travade dit.
Och. Ja, jo, det var ju trevligt. En förtjusande man med ljus blick. Och visst är det kul att lägga ut texten om sig själv i en timme, det har jag absolut inte svårt för. Det kanske är det som är problemet.
Kontentan av mötet är att jag inte är så värst mycket klokare angående vart jag vill och vad jag vill göra. Det kanske inte behövs några drastiska förändringar, det kanske räcker med en projektledartjänst på ett annat företag. Det vore kanske spännande och utvecklande med en chefstjänst, men att samtidigt byta bransch är att överskatta min attraktionskraft och förmåga, bättre att ta en sak i taget. Styrelseuppdrag vore spännande men hur tusan kommer man in på det? Nätverk förstås, förklaringen till mansdominansen i styrelserummen.
Jag ska läsa branschtidningar och leta företag och markera dem som väcker mitt intresse och engagemang.
Tja, ungefär så här långt hade jag nog kommit själv redan. Så det går inte att komma ifrån att jag gick därifrån med en diffus känsla av - besvikelse är väl starkt, snarare snopenhet.
Men dagen var på inget sätt bortkastad. Sushilunch och flera timmars promenad genom stan. Besök på en riktig kortvaruaffär - o sällhet att sådana ännu finns! - där onämnbara attiraljer inhandlades. Riktigt kaffe med en bit mörk choklad. Parfymprovning och beslut: jag ska börja använda parfym igen. Samt till sist, köp av vinteroverall till Q. Ännu inte provad, men på öppet köp i en månad.
Därefter en kväll i familjens sköte. Ostpaj, kräftor, Bolibompa och Elsa Beskow.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar