När vi kom hem från barnsjukhuset efter feberkrampsdramat låg det ett medgivande i brevlådan. Medgivande för makarna Helga och O (samt storebror Q men han nämndes nesligt nog inte) att ta emot ett barn för adoption.
Jag ringer AC och får höra att det nog blir vår tur rätt snart att skicka papper. Just nu tar det mellan 6 och 8 veckor till barnbesked.
Alltså är vårt andra barn förmodligen redan fött. För sent att göra som med Q, skriva en anteckning varje dag så att jag skulle veta vad jag gjorde den dag mitt barn kom till världen. Borde inte mammor veta sånt?
Lilla nummer två, förberedelserna den här gången är inte långt när lika minitiuösa. Men jag tror att du får tryggare och mer avslappnade föräldrar.
Och så får du en underbar och kärleksfull storebror som väntar ivrigt på dig.
De hjärtligaste gratulationer!
SvaraRaderaFångar du inte hela småsyskonets värld i ett och samma här: en kärleksfull storebror ett par mer avslappnade föräldrar men som inte hunnit med att tänka på vad de gjort varje dag under det senaste halvåret?
Hur är det att bli syskon genom adoption? Det måste ju i mångt och mycket vara annorlunda än att bli det genom att en bebis föds i familjen. På ett bättre sätt tänker jag, för det måste vara mer förståeligt för storasyskonet vad som händer än det där märkliga med en stor mage som blir ett litet knyte.
Funderar en som varken har syskon eller barn.
Grattis! O, vad fint. (Och det är kul det där med skillnaden på nummer ett och två. En god vän till mig var så minutiös med att dokumentera första barnet, klippbok och video och jag vet inte vad. Andra barnet är det inte alls samma fussande med, men däremot har andra barnet en intensivt närvarande storasyster som pussar och nyper honom så fort hon får möjlighet. Och ärligt talat kanske det smäller högre än en klippbok, i längden.)
SvaraRaderaGrattis, grattis, grattis!!! Jag blir så underbart glad när jag läser.
SvaraRaderaåh, men GRATTIS!!!
SvaraRaderaså spännande, underbart och alltigenom fantastiskt!
Ett stort grattis till er alla! Stor kram!
SvaraRaderaRackarns vad kul!
SvaraRaderaUnderbart! Träffade släktingar till dig på sommarön och de sa när de såg vår adopterade stjärna att ni nog snart kanske strax eller så skulle få en till.
SvaraRaderaDet var längesedan jag skrev i din blogg. Vi hade en del kontakt på familjeliv för evigheter sedan och även när vi väntade på vår son från Vietnam. Nu är jag mamma till en son från Vietnam och en dotter från Thailand.
SvaraRaderaGrattis till medgivandet. Visst blir det skillnad med nr 2 och förberedelserna.
Chloe
Tycker detta låter helt normalt. De flesta jag känner som ska ha sitt andra, tredje eller vad det nu är, barn brukar ha otroligt mycket mindre koll på saker som "vad gjorde jag just DÅ" etc.
SvaraRaderaSedan har de ju istället otroligt mycket mer koll på de där viktiga sakerna som vad när och hur saker ska göras, fixas skötas när barnet väl kommer.
Tycker ni låter som en helt vanlig familj som väntar tillökning. och det ÄR ni ju också! :-)
KRAM!
Åh, det här är ju helt underbara nyheter!
SvaraRaderaVi skall få höra slutrapporten på oss själva den här veckan. Det är oerhört spännande.
Stort grattis och hoppas att ni får skicka snart! Kanske blir det BB och t o m RB innan året är slut! :)
SvaraRadera