Den som har läst min blogg ett tag vet att mina tre föräldrar, mamma, pappa och styvfar hanterar alkohol på ett sätt som jag har invändningar emot.
Pappa har jag regelbundet konfronterat, första gången när jag var fjorton år, styvfar aldrig. Mamma kommer någonstans mittemellan. Det beror nog på att jag känner störst ansvar för pappa, han lever ensam och jag är hans enda barn. Men också för att han är den som står mig närmast ifråga om självbild och ärlighet. På nykter kaluv är pappa alltid begriplig och ansvarstagande och vår kommunikation är rak.
Igår var O och jag på fest, en tillställning som får tillskrivas kontot plikt/släktkalas. Mamma var också bjuden men föredrog att vara barnvakt åt Q. Förklaringen till detta uppenbarade sig när jag på festen fick höra en förskräcklig historia.
Mamma ska vid ett besök hos en släkting och vän ha druckit så mycket och varit så otidig att vännen ifråga nära nog vill säga upp bekantskapen. Samma sak ska ha hänt även hos en annan gemensam vän. Alla närvarande igår.
Jag blev förfärad, förstås. Dock inte helt förvånad eftersom jag väl vet att mamma har dålig kontroll över sin alkoholkonsumtion. (Exempel: när hon nu bor hos oss i två veckor för att passa Q medan vi jobbar, har hon hittills inte varit nykter en enda kväll. Hon har inte druckit mycket, kanske två öl per kväll, men varje kväll och i vårt nyktra sällskap.)
Ännu bättre vet jag att hur hennes omdöme försvinner och hur starka känslor tar överhanden. Det må vara hänt om hon själv hade någorlunda insikt och reda i dem, men det har hon inte. Resultatet blir bisarra resonemang och anklagelser.
Grunden till hennes beteende tror jag är att hon är djupt olycklig över sin livssituation. Den som hon har valt, vilket hennes omgivning sällan låter henne glömma. Vännen igår sa det som jag hört så ofta: hon måste ju ha vetat hur det skulle bli när hon valde en man som är så mycket äldre.
Sedan bad vännen mig att inte säga något till mamma. Så nu våndas jag.
Man ska inte bryta ett tystnadslöfte, men hos vem ligger min starkaste lojalitet?
Och: nu måste det nog vara slut på mitt respektfulla tassande kring mamma. För hennes egen skull. Vilket obehagligt samtal. Men samtidigt också lockande och befriande. Vädra ut. Konfrontera.
Eller? Hur fan ska jag göra?
Den bästa lösningen är nog att jag ger mig till tåls en vecka, tills min kloka och kunniga syster kommer hem från sin solsemester. Då ska vi åka till Sommarön några dagar och har tid att rådslå om hur detta ska hanteras. Tillsammans.
Åh, en så ohygglig situation. Jag har, tyvärr, inga goda råd att komma med. Jag skulle prata med mamma, men, det finns ju tyvärr en risk att inget förändras ens till det bättre. Jag tror jag har kört alla tricks med min egen mamma, och egentligen har inget jag gjort hjälpt. Det är först nu på "ålderns höst" som min mamma lugnat ner sig lite grann.
SvaraRaderaJag hoppas du och systern kommer fram till en gemensam plan.
Klok och kunnig är ju du, så i samverkan med en klok och kunnig syster blir det nog bra.
SvaraRaderaVad tänker sig informanten att man ska göra med den här sortens förtroenden?? Vederbörande är tillräckligt bekymrad för att anse att något borde göras men inte tillräckligt rakryggad för att själv ta upp saken med den andra personen, och häver över hela ansvaret på en tredje. Nä, det finns ingen anledning att vara lojal med sådant.
Jag var säkert väl drastisk på gränsen till orättvis just här. Men i svart på vitt är det kärnan i situationen.
Vilken ohyggligt svår situation. Jag är säker på att du fixar det, men jag avundas dig verkligen inte. Och håller med annanna i det hon skriver ovan.
SvaraRaderaKram!
usch, känner så väl igen mig, båda mina föräldrar har tittat djupt i glaset/flaskan i många år.
SvaraRaderaVad de gör när jag inte är med (skämmer ut sig) får stå för dem själva men när vi träffas och barnen är med, eller när de kommer till oss, så är det andra regler som gäller. Här hemma är det som så att ingen sprit drickes. PUNKT. DÖttrarna skall inte behöva se sin mormor, morfar fulla.
svårare är det när vi är hos dem, men jag har varit öppen och ärlig och sagt till att jag tycker inte om när de dricker och skall vi alla ha trevligt så får de dricka när de är själva. jag är förbluffad över hur bra det fungerar. OK, ibland (jul)blir det ett glas eller två (när vi är hos dem) men de har "reglerna" i bakhuvudet så det blir inte lika otrevligt som det blev innan jag fick barnen.
Det har fungerat jättebra. Mamma ställde upp och bodde hos oss i nästan en vecka innan lilltjejen kom. hon drack inte en dag. jag är djupt impad över det. hon dricker nämligen varje dag och jag kan aldrig ringa efter kl 14 ngn dag!
vilket jävla liv att leva, men det är en annan sak.
Prata med din syster och tillsammans kan ni komma fram till hur ni skall göra men tänk på sonen, vill du att han skall träffa sin mormor nykter eller onykter?
och det där med att det bara är en öl, blir lätt till två och tre och sen är, oftast, cirkusen igång!
kramar till dig!
Tack för era kommentarer, blir glad som vanligt!
SvaraRaderaPrecis som skrivs ovan har jag också funderat över hur informanten tänkte sig att jag skulle reagera. Min första tanke var att jag uppskattade ärligheten och att hon var så rakt på sak. Men när första chocken lagt sig ilsknade jag till något. Det var inte precis finkänsligt framfört, och jag undrar vems väl hon egentligen hade för ögonen. Mitt? Mammas? Sitt eget? Säkert skönt att lätta sitt hjärta i tron att man gör en god gärning.
Anonym, skönt att höra från någon i samma situation och vad härligt att dina föräldrar respekterar dina gränser! Jag borde också sätta ner foten och ställa krav. I mitt hus bestämmer jag. (Och O förstås) Ännu har Q inte sett mormor full men det är förstås bara en tidsfråga och han blir äldre och ser och förstår allt mer.
Suck. Helst vill jag bara gå och gömma mig och glömma det hela men det går ju inte.
"Vännen igår sa det som jag hört så ofta: hon måste ju ha vetat hur det skulle bli när hon valde en man som är så mycket äldre."
SvaraRaderaDet här retar jag mig på, det finns väl en massa saker man kan välja med mer eller mindre öppna ögon som för med sig nackdelar längre fram? Har man då inte rätt att sörja nackdelarna när de kommer?
Sen finns det självklart mer konstruktiva sätt att sörja på än att dricka för mycket.