Q och jag lunchade på kafé igår, medan O jobbade i båtklubben och elektrikern ockuperade vårt kök.
Vid bordet intill satt två damer, cirka tio år äldre än jag (vilket förmodligen betyder att de i själva verket var ungefär jämnåriga). De tycktes vara ute på lördagsshopping och tog nu en paus med varsin caffè latte. De pratade engagerat med varann. Men alla måste ju dra andan någon gång, och just när de gjorde detta hov Q upp sin röst.
- Mamma, när vi åker till Korea för att hämta min bebis, då... då... då ska vi träffa min.... (tankepaus varefter han tar sats) FOSTERMAMMA!
Ibland riktigt ser man hur öronen växer på folk.
Hahaha!!! UNDERBART!!!!!!!
SvaraRaderaKram!!
Hihi! De växte så mycket att jag såg det ända hit till Finland!
SvaraRadera;)
Hej Helga!
SvaraRaderaJag tänkte bara skriva några rader om att din blog ger mig hopp. Vi har precis fått reda på att vi har åratal av köande och kämpande framför oss (spermiedonation och IVF eller adoption). Detta samtidigt som alla runtomkring, inklusive min lillasyster, är gravida eller har fått barn. Allt känns mörkt och hopplöst, men att bara veta att det faktiskt finns verkliga sagor med lyckliga slut gör det lite lättare för mig att ta mig igenom dagarna.
Sluta inte blogga, vad än O tycker.
Anna
Och just denna junisöndag, då jag skrev detta inlägg, kom lillebror Y till världen. Fast det visste vi inte då.
SvaraRadera