Blivande prins Daniel har fått en ny njure, läser jag i dagens tidning. Han har lidit av nersatt njurfunktion sedan barndomen och har nu fått en av sin fars njurar. DN har en faktaruta om njurtransplantation och redovisar utomordentligt god statistik.
Avslutningsvis försäkrar hovet att denna sjukdom inte är ärftlig samt att Daniel berättat om den redan när paret träffades. Så att svenska folket inte ska gå man ur huse och kräva bättre genpool inför tillverkningen av nästa tronföljare, kantänka.
Faktiskt så tycker jag lite synd om dem. Att hitta någon att älska och att skapa sig ett liv tillsammans är svårt nog utanför rampljuset. Omvärldens förväntningar på att leverera en avkomma kan vara nog så tunga att leva upp till för en vanlig ofrälse. Hur ska det då inte vara för ett kronprinsessepar?
Monarki är faktiskt sjukt.
Tillägg: Några timmar senare läser jag att nyheten om Daniels njure har fått folk att rusa till Donationsregistret och anmäla sig. DET är bra. Riktigt bra. Den första tanke som slog mig när jag läste om transplantationen var att jag och O inte skulle kunna göra samma sak för Q. Så tack, Daniel.
Men jag är fortfarande republikan.
Jag tänkte också så, först. Men sedan erinrade jag mig att om det är något som kännetecknar inavlade populationer i allmänhet, och inavlade kungahus i synnerhet, så är det problem med ärftliga sjukdomar. Så till och med om det skulle vara en sådan är han i gott sällskap, den blivande kronprinsessmaken.
SvaraRaderaVärst vad jag vetenskapskommunicerar idag!
Du har helt rätt annannan, men så tänker ju varken media eller (vågar jag påstå) gemene man. Det jag vänder mig mot är hela grejen med att deras produktion av genetisk (för det måste väl vara det viktigaste?) avkomma ska vara en angelägenhet för någon annan än de själva.
SvaraRaderaSom adoptivmamma blir jag förstås alldeles extra provocerad.
Men vem vet, kanske nästa kungliga generation adopterar! Om man betänker vilka stormsteg man tagit för att komma i kapp resten av samhället bara inom ramen för Viktorias kronprinsesseri (den första förstfödda kvinna som får bli regent och den första som gifter sig med en icke-adlig) så är det ju inte alldeles otänkbart.
SvaraRaderaNä, jag försvarar inte monarkin. Mossig är den. Men med en generations eftersläpning hasar den också framåt i utvecklingen. Kanske avskaffar den sig själv vad det lider ;-)