Jag ska aldrig flytta mer, dyrt och heligt lovar jag detta. Det är märkligt att man på tre år hinner glömma hur jävligt det är. Månne samma mekanism som slår till vid barnafödande?
Det går att flytta samtidigt som man vårdar febrig son. Dock inte utan TV och flyttfirma. Det senare är dyrt men värt varenda krona.
Det går nästan att fixa ett nytt kök och renovera väggar och golv i fem rum på en månad. Fast bara nästan.
Hundra flyttlådor räckte ganska precis till vårt samlade bohag. Leve konsumtionssamhället!
Imorse vaknade jag kvart i sju med stressmigrän av O:s hojtande om att det var hantverkare på ingång. Snabb ihoprafsning av kläder och i ilfart ner till duschen. Inget bra uppvaknande för någon som normalt sett lider av uselt morgonhumör.
Detta är min vemodigaste flytt någonsin. Jag kan inte riktigt förklara varför. Detta kommer att bli så bra, jag vet det, jag känner det. Egentligen är jag glad att flytta från den trånga lägenheten som blev så varm vid minsta solglimt. Strålande utsikt, visst, men balkongen gick inte att utnyttja eftersom det alltid blåste och vi var livrädda för att Q skulle klättra över räcket. Imorse drack jag te och läste morgontidning tjugo steg från ytterdörren medan Q grävde i sandlådan.
Min själ behöver kanske några dagar på sig att komma ifatt. Under tiden ska kroppen ägna sig åt utrotning av flyttlådor. Men först ska den sova.
Gumman, det tar tid att flytta med själen tille tt nytt hem. Man måste boa in sig. Dessutom "sörja" färdigt ens gamla hem. Detta oavsett ifall man både vet logiskt och känslomässigt att det nya hemmet är bra, ja bättre, än det gamla. Men att byta hem tar som sagt tid. Man får låta det ta sin tid.
SvaraRaderaHoppas ni får lite sömn och vila nu innan det är dags för resten av allt energislukande flyttjobb!
kram!