Saknad och förväntan. Samt trötthet och stress.

I veckan skrev vi på de sista pappren och fick nycklarna till vårt nya hus. Om en månad flyttar vi in. Inom kort utbryter den stora renoveringen, delvis utförd av proffs och delvis av oss själva. Mormor är på besök i en vecka, hon hämtar och lämnar Q.

Jag skulle vilja stanna tiden. Inte bara för att hinna med så mycket som möjligt, jag befarar att våra renoveringsmål är alltför ambitiöst satta och att vi kommer att få flytta in i ett halvfärdigt hus. Men också för att hinna njuta av den tid som återstår i vår lägenhet. Tid att känna efter, att sammanfatta. Avsluta.

Det är så mycket jag kommer att sakna.

Utsikten, den vidsträckta. Solnedgångarna.

Ljuset, särskilt om vinterhalvåret. Även den mest grådaskiga januaridag är ljus i vår lägenhet. (På sommaren är det nästan för mycket av det goda, solen vräker in genom västerfönstren och tvingar in oss i halvdunkel bakom fördragna gardiner.)

Planeringen. Genomtänkt och kompakt planlösning. Tjugo steg tar mig från ände till ände. Perfekt när Q var bebis och sov i sängkammaren eller lekte på vardagsrumsgolvet. Var jag än befann mig hade jag koll på honom.

Allt annat som kommer med nybyggnation. Vägguttag finns där man vill ha dem, i tillräcklig mängd. Inga skarvsladdar behöver ringla över golven. Ett välutrustat soprum med återvinningslådor för precis allt finns tio steg från ytterdörren.

Men det finns förstås sådant jag ser fram emot också.

Ytor! Att leva på, att leka på, att springa och hoppa på. Att ha flera rum och flera plan istället för ett enda. Att kunna inreda en lek-och myshörna i matrummet och en annan i vardagsrummet.

Förvaringsutrymmen. En hel källare att ställa prylar i. Ett riktigt gästrum (också en sorts förvaring? Av mormor och farmor.)

En pytteliten trädgård, alldeles för liten om det hade varit min enda men ett perfekt komplement till sommarstugan. Några få rabatter där jag kan plantera julros, snöklocka, iris att samsas med vintergäcken och snödropparna som redan finns. Några få rabatter som med minimal insats kan fås att prunka.

Att bo på marken igen. Att bara öppna dörren och kliva ut.

Lekplatsen som vi invigde igår. Direkt utanför dörren finns en skogsdunge och i denna finns en underbar lekplats med sandlåda, lekstuga och rutschkanor. Q lekte och godkände.

Jo. Det blir nog bra. Men just nu - pause, please!