2009-02-24

Därför är jag republikan

Erinrade mig Vilhelm Mobergs ord imorse när jag hörde på radionyheterna.

Förutom att jag inte tycker att det är förenligt med demokratiska principer att hålla sig med något så mossigt som monarki, så räckte det med att lyssna på den av P1 inkallade hovreportern för att revolutionslustan skulle bubbla upp.

Denna dam har ägnat tio år åt att "bevaka" kungahuset och klichéerna forsade entusiastiskt ur henne. Att det var underbart att vakna till denna fan-tas-tiska nyhet. Att kungahuset är nationalklenoder som ligger hela svenska folket varmt om hjärtat (vem är hon att utnämna sig till taleskvinna?). Att Daniel minsann har fått kämpa för sin prinsessa och har visat sig värdig.

Är detta viktigt? Det är klart att även jag fattar att det är en ur skvallersynpunkt intressant nyhet, och inte ens jag är så världsfrånvänd att jag inte kommer att titta på vigseln när den TV-sänds, men denna grad av bevakning? Krigsrubriker, specialsajter, skicka ditt eget grattis-SMS?

Ytterst handlar det om att jag vill leva i ett land där det går att nå det högsta ämbetet genom meriter, eget arbete och demokratiska val. Mycket kan man säga om USA, särskilt under de senaste åtta åren, men de tog ett språng framåt i november och lämnade oss långt bakom.

Yes we can.

6 kommentarer:

  1. Jag läser din blogg då och då och har ofta tänkt att jag borde lämna en kommentar eftersom du är så välformulerad (en sällsynthet - inte minst bland ingenjörer...).

    Det här blev ett ypperligt tillfälle, eftersom jag hela morgonen efter att ha hört "nyheten" gick och mumlade "Därför är jag republikan" för mig själv. Du fångade min upplevelse ganska väl. Det pyr verkligen i ens franska nerver en dag som denna.

    Är inte avsiktligt anonym, men har ingen särskild "nätidentitet".

    SvaraRadera
  2. Håller helt med dig Helga! Tycker att Republikanska Föreningens annons "No we can't" säger allt...
    http://www.repf.se/dn090121/Annons_DN_090121.jpg

    SvaraRadera
  3. Haha, kul att få medhåll. Annars känner jag mig rätt ensam om mina republikanska böjelser. Inte för att folk dírekt är rojalister, men de börjar alltid mumla om att det är trevligt med kungahus och att det ger så bra PR för Sverige.

    RepF:s annons var sannerligen välfunnen, jag gapskrattade när jag såg den i januari.

    Men jag är inte mer hårdhjärtad än att jag blir lite rörd av att se intervjun med de unga tu. Ack ja, det är stiligt med blå sidenklänning och matchande slips på fästmannen.

    SvaraRadera
  4. Jag har verkligen inte starka åsikter i den frågan, men P har pikat mig för monarkin så länge vi har känt varandra. För att inte tala om hur han raljerat över att man kallar den brasilianska drottningen för tysk. Vi kanske kan mer än vi tror!

    SvaraRadera
  5. Och jag bara instämma med dig, du fångade mina egna tankar :)! Gillar verkligen det du skriver och återkommer ofta och läser- men är dålig på att kommentera...Nu har jag i alla fall länkat till din blogg, jag hoppas det är ok?

    /Cina

    SvaraRadera
  6. Ja, nu SKA jag gå med i Republikanska föreningen, det är då ett som är säkert. Annonsen var jättebra.

    Råkade också läsa Katrine Kielos igår, tycker det är en sansad artikel: http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/katrinekielos/article4497854.ab

    Tyvärr verkar Mobergs bok vara "definitivt slut" på nätbokhandeln, får kolla gömmorna på biblioteket.

    SvaraRadera