Därför är jag republikan

Erinrade mig Vilhelm Mobergs ord imorse när jag hörde på radionyheterna.

Förutom att jag inte tycker att det är förenligt med demokratiska principer att hålla sig med något så mossigt som monarki, så räckte det med att lyssna på den av P1 inkallade hovreportern för att revolutionslustan skulle bubbla upp.

Denna dam har ägnat tio år åt att "bevaka" kungahuset och klichéerna forsade entusiastiskt ur henne. Att det var underbart att vakna till denna fan-tas-tiska nyhet. Att kungahuset är nationalklenoder som ligger hela svenska folket varmt om hjärtat (vem är hon att utnämna sig till taleskvinna?). Att Daniel minsann har fått kämpa för sin prinsessa och har visat sig värdig.

Är detta viktigt? Det är klart att även jag fattar att det är en ur skvallersynpunkt intressant nyhet, och inte ens jag är så världsfrånvänd att jag inte kommer att titta på vigseln när den TV-sänds, men denna grad av bevakning? Krigsrubriker, specialsajter, skicka ditt eget grattis-SMS?

Ytterst handlar det om att jag vill leva i ett land där det går att nå det högsta ämbetet genom meriter, eget arbete och demokratiska val. Mycket kan man säga om USA, särskilt under de senaste åtta åren, men de tog ett språng framåt i november och lämnade oss långt bakom.

Yes we can.