Idag har jag tillbringat säkert två timmar (av min arbetstid på 4:45) med att surfa på Travellink för att hitta en anständig* flygbiljett till mig själv och en kollega. Min första resdag efter mammaledigheten är i antågande, nästa onsdag ska jag flyga till Tyskland över dagen.
(*Anständig in terms of pris samt flygtider. Det förra misslyckades nesligt, det är en sjuk värld vi lever i då det kostar dubbelt så mycket att flyga till södra Tyskland som till Peking. Flygtiderna blev inte mer än halvt anständiga, annat kan man inte säga om en dag då man åker hemifrån klockan fem och återkommer strax före midnatt, detta för fyra timmars möte. Må de timmarna bli effektiva. Tur att jag oftast lyckas krångla mig ur de här förrättningarna.)
Travellink har en personlig telefonservice också men den är vi strängt tillsagda att endast utnyttja i nödfall då de tar ohemult betalt. (Påminner för övrigt om vår telefonväxel, både dyr och usel eftersom de förvisso trevliga damerna sitter i Kalix och sålunda inte har en susning om vem som är på jobbet och inte.)
Jag minns med saknad den gamla goda tiden på Det Stora Företaget som hade en egen resebyrå (och en egen växel, reception och lunchrestaurang också förresten, allt sånt vi saknar idag) dit man kunde ringa. Samtalen tog sällan mer än tio minuter och sedan hade man den biljett man ville ha.
Nu till det mystiska. Det anses vara bättre att jag lägger två timmar av min arbetstid (vilket torde kosta min arbetsgivare åtminstone några tusenlappar) än att jag ringer Travellink och de debiterar femhundra kronor. Hur går det ihop? Enkelt. Min arbetstid skriver jag själv upp och fördelar på olika kundprojekt samt slaskkontot Office Administration. Egentligen borde jag och alla andra antecka exakt hur mycket tid vi lägger på Travellink men det gör vi ju inte. Praktiskt nog försvinner denna kostnad i redovisningen. Och då blir cheferna jätteglada och tycker att de har sparat en massa pengar eftersom det inte längre finns någon post som heter Travellink eller Nyman&Schultz och som sticker i ögonen.
Nästa mysterium kan jag inte förklara, men jag anar att lösningen är snarlik. Företaget ska spara pengar, massa pengar. Hårda direktiv kommer från våra utländska ägare. Vår tämligen unge och oerfarne VD är mån om att visa sig ordervillig. Alltså har vi sagt upp sju personer under hösten.
Att detta utgör en besparing förstår jag, i synnerhet som flera av dessa bara hade en månads uppsägningstid och alltså försvann ganska snabbt. Men samtidigt har man förhandlat med inte mindre än fyra andra personer. Två har sagts upp mot att de fått en kompensation av företaget (min kvalificerade gissning är att det handlar om nio månadslöner), två har valt att gå i tidig pension.
Hur detta går ihop begriper jag inte. Det måste kosta företaget hundratusentals kronor att bli av med dessa fyra, att kunna gå till ägarna och säga att headcount är ytterligare reducerat med fyra. Den enda förklaring jag kan komma på är att kostnaderna går att mörka på något vis medan headcount stolt visas upp.
Detta känns inte riktigt sunt och det gör mig lite beklämd.
Suck. Snålhet som går före vishet. Det där med resebokandet är ju så urbota dumt - och typiskt. Vore du en sån som reste mycket skulle jag verkligen rekommendera att du skrev upp hur mycket tid du lägger på sådant för att kunna presentera ett väldokumenterat inlägg till företagsledningen.
SvaraRaderaJag har förstått att du varit med i förhandlingarna om uppsägningar och gjort din stämma hörd där. Viktigt. Även om man inte ändrar något så går väl alltid något ord in i någons hjärna och droppar kanske urholkar stenar.
Det är skönt att vara sin egen chef i sådana här frågor...och utan barn kan jag planera mina resor på annat sätt. Och så har jag börjat att säga nej till korttidsresor med hänvisning till miljöfrågan. Min tanke är att om jag gör det så kanske någon annan också tänker till, och så kanske vi får mer videokonferenser och mindre av flygplatsmöten framöver.
Här går ekonomen igång på alla cylindrar! :-)
SvaraRaderaTill att börja med resorna. Jag, som jobbat på resebyrå (japp, det var där allt det läskiga hände) kan inte heller förstå varför ett företag tycker att det är mer effektivt att de anställda gör sådant de inte kan och alltså inte gör det de är anställda för, i stället för att hyra in någon, resebyrån, som gör det bättre och smidigare för en ringa kostnad. Man gör misstaget att tro att arbetstid är gratis. Gruff!
Och det andra; Jag antar att man kan visa upp en lägre budgeterad kostnad framöver och klappar sig på axeln för det. Samt att man anser att 2008 och 2009 redan är förlorade år och då kan man ta förluster då utan att någon ifrågasätter speciellt mycket. Med detta i ryggen kan man sedan visa upp strålande resultat 2010 och få fint beröm av ägarna... Trots att det sammanlagda resultatet för åren förmodligen blivit bättre om man gjort på annat sätt. Nej, effektivitet är inte det enda som styr...
Jag trodde i min enfald att man slutat upp med att göra flygresor för korta möten. Det känns så otroligt omodernt och omiljövänligt, och så klart kostnadsineffektivt.
SvaraRaderaVad är det för fel på telefonkonferenser? Det finns riktigt bra system med kameror så att man ser varandra och inte missar minspel och dessutom slipper man mycket av skitsnacket, det blir mycket effektivare på alla sätt.
Jag menar inte att du Helga borde kräva något sådant, men arbetsgivaren borde inse fördelarna.
Kattmamman, tyvärr är det svårare än man skulle kunna tro att sluta med flygresor för korta möten.
SvaraRaderaTelefon- och videokonferenser kör vi också, flera gånger i veckan. Och det är ALLTID något strul med tekniken. Dåligt ljud, dålig bild, fördröjning. Det räcker med ganska små störningar för att det ska bli fruktansvärt irriterande.
Dessutom, och detta säger jag av mer än tio års erfarenhet med att jobba och leda folk som sitter på andra sidan jorden, det finns inget som slår ett möte öga mot öga. De personer jag ska träffa på onsdag har jag arbetat med sedan i somras men jag har ännu inte sett dem i verkligheten. Jag vet att vår relation kommer att ha förbättrats avsevärt bara av att ha sett varann, skakat hand, druckit kaffe ihop, suttit vid samma mötesbord. Sådan är den mänskliga naturen.
Faktum är att eftersom mötet är i Tyskland så kollade jag på Travellink om tåg var ett alternativ. Det fanns inte med, vilket förstås är dumt. Jag hade kunnat tänka mig att ta nattåg ner och hem, det hade gett ungefär lika lång effektiv mötestid på plats. Men tågförbindelserna i Europa tycks vara lika sorgligt eftersatta som i Sverige.
Vad gäller arbetsgivarens insikter så gäller en enda princip: money talks. Den dag det är billigare med tåg, eller jävligt mycket dyrare med flyg kommer dagsresor att upphöra. Men innan dess tror jag att väldigt mycket annat måste förändras.