Jag funderar på en sak. Hur framför man positiv feedback, eller på ren svenska - beröm på bästa sätt? Spelar det roll om mottagaren är kvinna eller man?
För det är ett tag nu som jag har tänkt på att mina tappra försök att vara den sorts chef jag själv vill ha, nämligen den som delar ut beröm när det är välförtjänt, oftast tycks falla på hälleberget.
Eller?
Idag talade jag om för en av mina ingenjörer att han gjorde ett strålande jobb strax före jul. Han slet flera dagar och kvällar i rad för att möta en deadline, och tack vare honom fick jag som julklapp ett samtal från en tidigare missnöjd kund som nu var nöjd och glad.
Såklart vidarebefordrade jag omedelbart detta till hela projektgruppen, men idag kom vi in på ämnet igen och jag sa det han förtjänar att höra. Att jag såg hur hårt han jobbade, och att jag uppskattade det.
Själv fick jag fint beröm häromdagen, min fackpampskollega tyckte att jag skrivit ett mycket bra mejl till företagsledningen om årets lönerevision. Jag blev glad och sa tack, det var roligt att höra, vad snäll du är som säger så.
Min hårt arbetande ingenjör reagerade inte alls så. Han rodnade lätt, skruvade på sig, muttrade något och såg överhuvudtaget väldigt obekväm ut.
Gör jag fel? Tror han att jag stöter på honom? Tycker han att det är så obehagligt som det ser ut? Eller blir han i själva verket glad men är så ovan vid situationen att han inte vet vad han ska svara?
Det kan ju vara knepigt att ta emot beröm, många har helt enkelt svårt att veta hur man ska bemöta det. Men spontant vill jag påstå att beröm aldrig kan vara fel och det var bra av dig att berätta att du var nöjd med honom.
SvaraRaderaMer beröm åt folket!
Jag tror på det sistnämnda. Vissa männikor kan inte ta beröm, men jag tror att han blir glad ändå, innerst inne!
SvaraRaderaJag tror också på det sistnämnda. Speciellt att du som kvinnlig chef ger beröm kan säkert (om man generaliserar) kännas svårt att ta för vissa (äldre?) män. När han märker att du ger beröm till alla som förtjänar det och den atmosfären sprids på arbetsplatsen så kommer det säkert att ändras. Så kämpa på, det låter som om du är en bra chef!
SvaraRaderaAnneli
Vi måste öva på att ge beröm och att ta emot beröm. Här kan vi som chefer och handledare vara förebilder för de som vi leder.
SvaraRaderaUngefär så nånting minns jag samtal från den pedagogiska kursen jag gick för två år sedan.
Det kan ju vara så att ingenjören i fråga mest har erfarenhet av den där lätt militärpräglade typen av kultur där avsaknad av kritik betraktas som beröm. Då kan han behöva vänja sig långsamt.
Det finns en relativt stor beteendevetenskaplig literatur om beröm, för det är svårt! När man ger beröm sätter man sig automatiskt i en överordad situation, med rätt att bedömma. På samma sätt som att det kan vara en maktutövning när en man säger till en kvinna "du är snygg idag". Han ger sig därmed rätt att recensera henne. Eller oförskämt när man säger till en konstnär "Du ritar ju riktigt bra!"
SvaraRaderaI det specifika fallet har du ju rätt att bedömma honom - du är hans chef! Och jag tror säkert att du uttryckte det på ett bra sätt. Men beröm ÄR känsligt och behöver formuleras väl. Det finns ledarskapsfilosofier som anser att man inte ska berömma handligar överhuvudtaget, istället vara allmänt uppmuntrande (en relativt teoretiskt distinktion).
Ja, där några tankar...
fortsättn:
SvaraRaderaOch därmed spelar det ju lite roll om man är man eller kvinna, eftersom det även i könsrelationerna finns maktbegrepp inbyggda.
En lite elak tolkning kunde vara att han inte är helt bekväm med att ha en kvinnlig chef...?
Jag tror att det är mycket enkelt. De flesta svenskar är inte vana att ta och ge komplianger eller beröm. Inte heller att ta tag i konflikter när sådana uppstår. Vi är helt enkelt inte så bekväma med att säga och visa vad vi tänker o tycker.
SvaraRaderaOch om man ska vara lite fördomsfull så tycker jag (med mina erfarenheter) att ingengörer inte hör till den grupp som direkt bryter av denna trenden. Ofta är många med den utbildningen och läggningen mer för att "ta itu med problem som uppstår och att få jobbet gjort" än att analysera på vilket sätt det ska göras och om detta är det bästa sättet. Därmed även lite svårare att ta positiv kritik och beröm. Många män är dessutom ännu mer generade av att få beröm eftersom det inte är lika vaniigt att ge och få i den "manliga världen" . Iallafall inte på ett så direkt sätt, utan isåfall mer liksom sagt i förbifarten, typ "du det var käkligt bra det där du gjorde igår..." och sedan över till det "avnliga snacket".
Okej, nu kommer kanske folk att tycka att jag har enorma fördomar och sägtter både män och ingengörer i särskilda fack, men min erfarenhet av både män och ingengörer ÄR faktiskt denna. Tills stor del iallafall. Båda är ett släkte för sig, hahahahahaaaaaa! ;-)
Jag tycker iallafall du gör helt rätt Helga!
Beröm kan man aldrig få för mycket av så änge det är befogat och ärligt. Så stor eloge till dig som kan GE beröm som CHEF! Tyvärr är det ngt många chefer inte klarar av, vilket är väldigt trist.
Jag är säker på att han är glad även om han är lite handikappad och inte klarar av att ta emot berömmet så bra. men som sagt, både att ge och att få beröm kräver viss träning ifall man inte har en medfödd talang för det och det har inte så många.
Stor KRAM!
Hittade en liten blänkare på samma ämne - fast helt omvänt - eller ja... läs själv...
SvaraRaderahttp://www.folkbladet.nu/?cat=89
kanske något att använda?
Som äkta man ser jag mig tvungen att rätta upp fakta lite. Den underbara Helga är inte chef utan projektledare och därmed arbetsledare. Chef innebär i mitt tycke att ett antal andra variabler som påverkar; den största kanske makten att sätta lön. För mig utgör detta en stor skillnad. Samtidigt gör rollen som projektledare det än viktigare med beröm, eller snarare positiv återkoplling. Diskursen ledare kontra chef är alldels för stor för att avhandla här. Jag håller för övrigt helt med er i de övriga kommentarerna./O (som fått sig lite fredagsmatlagningsvin)
SvaraRaderaHej! Har snubblat in på din blogg och läste just detta inlägg. Jag tror också att han förmodligen blev lite generad (men förhoppningsvis glad!) över berömmet. Det är så sällan man får höra nåt uppskattande från chefer, arbetsledare eller kollegor, så man blir nog lite överraskad! Kanske borde vi alla bli bättre på att säga uppskattande saker till varandra på arbetsplatsen, oavsett vilka våra positioner är. :)
SvaraRadera