Skamligt är det, särskilt med tanke på den utmärkta och deprimerande artikel jag nyligen läste i Råd&Rön om slavlöner inom sportklädesindustrin. En textilarbetare i Bangladesh tjänar en dollar per dag. Värt att tänka på vid nästa besök på Stadium eller Fliesbergs.
Skamligt, som sagt. Men jag måste erkänna att det mer än något annat är tre inköp som gjort mig på gott humör den senaste veckan.
Min gröna klänning.
Ett par låga stövlar från Ecco (de var åtminstone dyra, hoppas kinesen som sydde dem såg något av pengarna).
En datorväska från Style4IT. Ja, jag är gräsligt ytlig men jag är så jädra trött på min gigantiska svarta nylonryggsäck med egendomligt placerad rem som skaver över atlaskotan - är det månne Quasimodo de har använt som modell?
O retas snällt med mig för att jag snofsar upp mig i småflicksmode, jag som tidigare bott i kavajer. Men det bjuder jag på.
Jag vill tro att detta sträcker sig lite bortom ren ytlighet. Jag vill att den förvandling jag genomgått de senaste åren ska synas utanpå. Från att ha varit tyngd och ledsen och kroniskt missnöjd med det mesta är jag nu lycklig. Jag älskar min son och min man. Jag trivs med min bostad och med mitt jobb. Visst är jag aptrött och visst kan jag reta mig ohemult mycket på bagateller (som när min nonchige kollega lånar min skrivbordsstol och ändrar inställningarna "den här går ju inte att sitta på". MORR! Ge fan i min stol!). Men på det hela taget är jag numera lycklig och tillfreds. Det är så här det ska vara.
Och ja. Jag tror att hormonnivåerna har rättat till sig, precis som Dr Livmoder förutspådde att de skulle göra. Blödningarna har upphört. Och det kom ingen mens och därmed inte heller någon mensvärk den här månaden.
Bara en sådan sak.
Det är trevligt att visa på ytan vem man är!
SvaraRaderaDin kollega visar att han är något tanklös. Jag känner precis igen beteendet, den som beter sig så har inte en tanke på att det är problematiskt, men mottagaren känner sig typiskt överkörd. Med rätta. Man ska tassa in försiktigt på folks personliga utrymmen, inte slå in dörren, klampa in och dessutom trumpeta om det.
Han är nästan värd ett eget inlägg, min käre kollega. Jag har flera gånger häpnat över hans inskränkthet och oförmåga att se tillvaron från andra vinklar.
SvaraRaderaEn annan sak är att jag troligen har större revir och "personal space" än många andra. Jag blir oresonligt irriterad av att folk sitter på min stol, hänger över min bokhylla och pratar över mitt huvud med grannen. Ofta önskar jag mig ett eget rum.
Kollegan fick för övrigt veta att han levde. Det är andra gången jag har blivit riktigt arg på någon på jobbet, och det var ganska skönt.
Vad skönt att du slapp det återkommande månadshelvettet...
SvaraRaderadet måste ju kännas hur skönt som helst...
Hoppas det håller i sig och att kroppen stabiliseras på de nya hormonvärdena...
kanske värt att tala om kroppsreviret med kollegan kanske för det är inte alltid folk tänker på det... Man utgår oftas från sig själv och har man inga problem med att folk är "närgångna" så tänker man kanske inte på att andra kan vara det - så upplevde jag det innan jag blev lite mer "upplyst" och lärde mig att själv lyssna inåt och iom det blev jag också medveten om andras "ut- och insidor"...
Dags för vårt första besök på föräldrautbildningen på lördag - spännande! Tack igen för att du inspirerar och relaterar till det liv som jag kanske snart står inför att få tillträde till!
Det finns faktiskt förvånansvärt mycket fina rättvisemärkta och ekologiska prylar.
SvaraRaderaSå att man kan få vara ytlig med gott samvete.
Det är vad jag satsar på numera. Shopping piggar upp alldeles för mycket för att jag ska kunna sluta, men nu kan jag vara ännu nöjdare, för jag vet i alla fall att inget stackars barn jobbat 18 timmar/dygn för att jag ska kunna få en kort kick.
Så det dåliga humöret du kände har också gått över fast du fortsätter med pillren? Vad bra!
SvaraRaderaJa, jag tror faktiskt att grinigheten har gått över. Kanske shoppingen hjälpte till?
SvaraRaderaKattmamman, du får jättegärna tipsa om ekologisk shopping. Jag har hittat en del barnkläder men till mig själv är det svårare. Och hur gör man med skor? Second-hand har begränsat utbud i min storlek kan jag säga..
Jag sätter ihop en länklista i min blogg!
SvaraRadera