Bättre samt hemsk bok

Idag känns allt mycket bättre och det är inte bara för att solen skiner.

Q slåss fortfarande men vi har gullat och gosat också, mycket. Jag var på väg att tappa tålamodet flera gånger igår men besinnade mig. Lyckades vända en potentiell krångel-och-skrik-situation till en lek. En enkel sådan, bestående i att jag ropade "Där är ju min pojke! Nu kommer jag och tar honom!". Varpå Q skrikskrattande for upp i min famn och vi kramades. Igen och igen.

Och nu ska jag vara ledig i fyra dagar, dagar som i stort sett ska ägnas åt Q. Vi behöver komma ifatt.

Jag kommer säkert att skriva mer om den bok jag läser just nu, Och vet inte vart av Astrid Flemerg-Alcalá. Den är sorglig och hemsk och befriande, upprörande uppriktig. Men om man funderar på att adoptera är det nästan så att jag avråder från att läsa den.