Som en pärla i guld

När jag kom hem från jobbet igår var O och Q inte hemma utan på playdate hos en kompis. Jag tog tillfället i akt att ta en långpromenad i skogen och överväldigades av intryck. Blått, så blått att det sjunger i ögonen - vattenblänk mellan träden, blåsippsskimmer i skuggan under höga träd. Öronbedövande fåglalåt, svirr och drill och kvitter. Och så lukterna. Våt jord. Sjövatten. Båttvättkemikalier. En plötslig pust av - kan det vara hägg?

Förmodligen var detta mer än vad mitt vintertrötta sinne klarade av för på kvällen hade jag blixtrande spänningshuvudvärk. Jag somnade påklädd bredvid Q vid åttatiden, väcktes av O klockan tio och somnade för natten en timme senare. Imorse vaknade jag av att jag låg utträngd på yttersta kanten av vår breda säng med Q:s hand över ansiktet. Blixtarna på lur bakom höger öga. Jag hoppas att jag kan lura dem. O reser bort över helgen, Q och jag är ensamma tills Q-mormor kommer imorgon.

Trots huvudvärken och (om jag tänker efter) diverse annat småskräp i tillvaron så är min övervägande känsla - lycka.

Det var ju så här det kändes. Det var några år sedan sist. Jag är lycklig. Äntligen. Jag saknar inget, allt som är viktigt finns. Barnet, mannen, jobbet, bostaden. Jag är hel och uppfylld. Mitt hjärta är bräddfullt och svämmar över.

Vad som än händer i livet ska jag alltid minnas detta, att på våren i mitt trettioåttonde år var jag totalt lycklig.