Jag måste verkligen skärpa mig och sluta köpa så förbaskat mycket böcker. Hädanefter ska jag inte inhandla någon bok som jag inte redan har läst och tyckt om och således kommer att vilja läsa igen. Frågan är om detta går att efterleva. Jag kommer att bli en ännu mer passionerad biblioteksälskare, kanske dags att skaffa en sådan där knapp som de riktiga kulturknuttarna går omkring med.
På nära håll har jag min far som avskräckande exempel. Han har så mycket böcker att han har tvingats magasinera hälften på vinden. När han nu vill läsa någon av sina gamla böcker är det så besvärligt att leta på den så han går hellre till biblioteket och lånar den. Åtskilliga gånger har han köpt en bok för att sedan upptäcka att han redan har den hemma. (Det senare har faktiskt hänt mig också.)
Bokregeln kommer i fortsättningen att också gälla Q. Här ska inte köpas böcker som först inte är provlästa på bibliotek eller i bokhandel. För det finns ju så mycket fåniga barnböcker som snarare verkar skrivna för vuxna än för barn.
Ett färskt exempel är Bäbis jobbar. Som tur var lånad. Den handlar om Bäbis som vaknar på morgonen och hittar mammas dator, papper och nycklar. Den vuxne läsaren begriper ironin när Bäbis tar nycklarna och utropar Godis! Q, som hänger med i långa böcker på vers, gjorde det inte. Han tyckte boken var urtråkig.
När vi senast var på bibblan lånade jag i pedagogisk nit några böcker om pottor och toaletter. Q har nämligen börjat visa intresse för dylika pjäsers användningsområde. Klassikern Max potta har vi bara läst en gång, den gjorde ingen större succé. Favoriten just nu är Toaletten hungrig som i grälla färger och telegramartad text beskriver vad en toalett egentligen vill ha. Docka? Banan? Napp? Bläää. Ni kan nog själva föreställa er resten. Q läser den själv med stor inlevelse.
Fy farao vad kul det är att ha barn.
Åhh, vad härligt det låter! Jag längtar till jag - förhoppningsvis - får barn och de är tillräckligt stora så att jag kan börja läsa med/för dem!
SvaraRaderaJag har just börjat tycka att det är bra med barnböcker som är skrivna för vuxna. Vid 37 har nämligen ett behov uppstått hos mig för vackra böcker med färgrika illustrationer i papperskollage eller akvareller och bara lite text på varje sida!
SvaraRaderaDe allra bästa böckerna är ju de som både barn och vuxna gillar! Tove Jansson funkar t ex i vårt hushåll.
SvaraRaderaAnnannan, har du några tips att dela med dig av?
I mitt nästa liv ska jag bli översättare. Då ska jag översätta en underbar bilderbok av Mia Couto, Mar me quer. Och alla Sophia de Mello Breyner Andresens fina böcker. Större delen av portugisisk barnboksutgivning är av typen vackra bilder, bäst för vuxna... Men svenska barnböcker är jag lite ringrostig på just nu. Fast jag är uppfödd på Tove Jansson, det är jag.
SvaraRadera