En av de ljuvligaste sakerna med att ha barn är att ha någon att läsa högt för. Jag tycker nästan alltid att det är roligt att läsa för Q. Just nu älskar vi båda två Hur gick det sen? av Tove Jansson och Gruffalon av Julia Donaldson. Det är ganska långa berättelser på rim, jag är förvånad över att min atletiske pojke inte får myror i byxorna under läsningen men han sitter som ett tänt ljus. Fast utan att skryta måste jag säga att min högläsning är ganska bra. Gruffalon har jag jobbat med den senaste veckan, vid senaste läsningen satte jag de olika rösterna med tillhörande dialekter. Musen pratar förstås pipigt, Gruffalon pratar släpig västerbottniska (tror jag), ugglan låter hoigt tantig, ormen sssäger mycket ssss och reven, jag menar räven skulle prata ståkkhålmska. Hade jag tänkt, men rösten som kommer låter omisskännligt göteborgsk. Så det får bli så. Jag vet inte vem av oss som har roligast vid läsningen.
Båda gillar vi Lena Andersons Kotteböcker och Mollanböcker. Elsa Beskows Sagan om den lilla lilla gumman funkar också. Q kommer fortfarande med Molly och Miffy ibland, jag är inte fullt lika entusiastisk. Richard Scarry är ganska tråkiga att läsa de också men Q älskar dem. Jag härdar ut och tänker på min käre morfar som läste hur mycket som helst men strejkade inför Scarry. Alldeles för dåligt språk, menade han.
För att inte tala om alla böcker vi kommer att läsa tillsammans! Hjälp vad mycket roligt vi har kvar, hör bara:
Det blåser på månen - underbar äventyrsroman med två tuffa flickor som huvudpersoner.
De 101 dalmatinerna - brittiskt myspys fjärran från Disneys plastiga värld. Ett måste för hundälskare. (Hoppas den finns i vettig svensk översättning!)
Prostens barnbarn - om olycksfågeln Anton som gör livet surt för sin likaledes sure morfar prosten. Men som läsare har man roligt.
En världsomsegling under havet och Den hemlighetsfulla ön, mina favoriter av Jules Verne.
Sherlock Holmes förstås! Fast då måste man nog vara uppemot 12-13 år? Vi börjar med Ture Sventon istället.
Pelle Svanslös och Nalle Lufs ("här luktar direktörgeneral så man inte står ut en minut längre!"). Mera djur: Fantastiska Wilbur, om vänskapen mellan en gris och en spindel.
Narniaböckerna såklart, förberedelse för Harry Potter. Tordyveln flyger i skymningen, ungefär samma genre.
Astrid Lindgren är förstås självskriven, henne behöver jag inte orda om.
Själv älskade jag de typiska flickböckerna Anne på Grönkulla och Kulla-Gulla (intressant nog med adoption/föräldralöshet som tema) och Lilla huset-serien. Jag tror inte jag känner en enda människa av manligt kön som säger detsamma. Undras om jag kan indoktrinera Q?
För att inte tala om den skatt av böcker som har skrivits sedan jag var barn, som bara väntar att upptäckas. Pettsonböckerna till exempel.
*suckar lyckligt*
Ja, jag tycker också att det är jättekul att ha fått anledning att upptäcka en massa bra barnböcker som skrivits sedan jag själv var liten för 35-40 år sedan. Hade jag inte fått barn, så hade det ju antagligen aldrig blivit av. Pettson och Mamma Mu, till exempel!
SvaraRaderaMen det är också roligt att se att klassikerna står sig. Båda mina barn hade, lustigt nog, Kattresan som favoritgodnattsaga när de var små. Trots det ålderdomliga språket! Jag kan den så att säga utantill nu! :)
Jag introducerade även engelskan tidigt, genom rim och ramsor till att böra med. Min femåriga dotter och jag läser min egen gamla "nursery rhymes" för tillfället, och min åttaårige son är helt uppslukad av "Peter Pan och Wendy" - alltså den riktiga; inte någon urvattnad Disneyversion. Han går omkring och upprepar citat ur den, och RYSER - precis som jag kunde göra när jag var yngre och läste något spännande och vackert: "Death is gonna be a wonderful adventure!"
Jag när alltså nya boknördar vid min barm - men är man det själv så är det ju nästan oundvikligt..! :)
Och Nalle Puh. Och Kalle Vrånglebäck.
SvaraRaderaSom vuxen vän till en liten flicka med amerikansk pappa har jag också upptäckt Dr Seuss - apropå engelskspråkig vers alltså. Och A A Milnes versböcker går inte heller av för hackor.
Min pappa som är 70 fick Pettsons jul i julklapp av sin dotter som är jag. Så det är aldrig försent!
Jag som nyss skrev att jag skulle sluta kommentera så mycket, men nu kan jag inte hålla tyst:
SvaraRaderaDr Seuss!! JAA! Jag bodde i USA några år som barn och bara älskade Dr S. Tyvärr finns de inte i översättning, jag har kollat! Får göra som Catharina och introducera engelskan tidigt.
Nalle Puh däremot fattade jag aldrig när jag var barn, men som vuxen gillar jag dem. Lillsyrrans band med Allan Edwall hjälpte till. Muminböckerna älskar jag nu men inte som barn.
Åhhh vad jag längtar tills Lillkatten blir lite äldre. Ännu så länge fungerar "Vad säger kossan"-böcker bäst, och inte de heller så länge.
SvaraRaderaMen vi har världens största barnboksförråd som väntar på honom. Dels alla mina och mannens barnböcker som är ömt bevarade. Och så jobbar min svärmor som bokrecensent och har genom åren samlat ihop en jättesamling med barnböcker.
Jag och min man brukade för övrigt läsa ungdomsböcker (Det blåser på månen och Narnia och en hel del annant också) högt för varandra innan Lillkatten kom. Nu har vi inte riktigt tid längre.
Ja Nalle Puh gillade jag som barn, men inget av mina barn har fastnat för dem. Plupp gillade däremot både barnen och jag.
SvaraRaderaJag älskade alla Mumin-böcker som barn, men barnen har "bara" (fast det räcker ju!) velat höra dem som är på vers, med mycket ordlekar i. Miniböckerna med Muminkaraktärerna tycker jag däremot är ett skämt - ja en DISGRACE mot Tove Jansson!
Jag glömde nämna Jules Verne förut - min son älskar dem lika mycket som jag gjorde som barn: trilogin om Kapten Nemo (Kapten Grants barn - En världsomsegling under havet - Den hemlighetsfulla ön.) Och även En resa till jordens medelpunkt. De är fantastiska äventyrsromaner för alla åldrar - och kan även väcka ett naturvetenskapligt och tekniskt intresse, hoppas jag! :)
Och The Prisoner of Zenda - den har ALLT för både pojkar och flickor (pojkar indentifierar sig med hjälten Rudolf, eller kanske med Rupert av Hentzau - och flickor identifierar sig med prinsessan!)
Narnia måste vi bege oss till så klart - det har vi inte gjort ännu. Min son har läst första Harry Potter-boken, men han tyckte att den var rätt dålig - och det tyckte jag också när jag läste den. För enkel historia och för dåligt språk. Jag tror att det har blivit en sådan hype bara för att de flesta föräldrar idag inte introducerar de RIKTIGA sagolanden för sina barn. Då bleknar Harry Potter..! :)
Min dotter är åtta år, på det nionde. Efter lika många härliga år av högläsning sitter vi nu ofta bredvid varandra i soffan, djupt försjunka i varsin bok.
SvaraRaderaJag läser fortfarande högt ibland, men det är mysigt att hon själv vill läsa, länge, länge....och inte vill sluta när det är dags att släcka lampan.
Just nu är det "Lassemajas detektivbyrå" som gäller, efter att hon smällt i sig hela "Nelly Rapp"-serien på några veckor.
Pernilla
Min dotter är åtta år, på det nionde. Efter lika många härliga år av högläsning sitter vi nu ofta bredvid varandra i soffan, djupt försjunka i varsin bok.
SvaraRaderaJag läser fortfarande högt ibland, men det är mysigt att hon själv vill läsa, länge, länge....och inte vill sluta när det är dags att släcka lampan.
Just nu är det "Lassemajas detektivbyrå" som gäller, efter att hon smällt i sig hela "Nelly Rapp"-serien på några veckor.
Pernilla
Min dotter är åtta år, på det nionde. Efter lika många härliga år av högläsning sitter vi nu ofta bredvid varandra i soffan, djupt försjunka i varsin bok.
SvaraRaderaJag läser fortfarande högt ibland, men det är mysigt att hon själv vill läsa, länge, länge....och inte vill sluta när det är dags att släcka lampan.
Just nu är det "Lassemajas detektivbyrå" som gäller, efter att hon smällt i sig hela "Nelly Rapp"-serien på några veckor.
Pernilla
Nu "kommer jag ut ur garderoben" efter att ha läst din blogg ett tag. Orsakerna är många varför jag tycker att din blogg är så intressant. Kanske är det för att jag precis som saltistjejen är adopterad från Korea( som för övrigt precis som du ,skriver bra, intressanta och välformulerade poster, eller för mitt intresse av fam med barnlösheet som är grunden till att jag fastnade här. Själv var jag så oerhört rädd att jag inte skulle kunna bli gravid men blev det. Har två små killar och längtar efter ett barn till. Men åter rädd att jag kanske inte kan få ett barn till. Om vi inte skulle kunna få ett barn till, skulle jag inte tveka en sek för att välja adopton. Mellan åldern 20-25 var det helt otänkbart för mig eftersom jag dels inte var mogen för barn och dels vid den åldern upplevde det som att det skulle bli "kaka på kaka" dvs del att jag själv var adopterad och del att jag i min tur skulle adoptera. Men nu..näää längtan till barn är starkare än allt annat och kärleken övervinner allt...:-).
SvaraRaderaFör övrigt känner jag ingen mig ang Richard Scarrys böcker. Jag fattar verkligen inte vad barnen gillar med dem. Men de älskar böckerna!! Hmm..Jag måste ha missat ngt ang barns uppfattning om vad bra litterartur är:-):-)
/S
Hej! Barnböcker är underbart... mina barn har blivit lite större nu så de läser int lika mycket, det finns så mycket annat nu förtiden... Tänkte "be om ursäkt2 för att min blogg försvann så hastigt! Jag kommer att hinta till dig om jag fortsätter, men just nu har det tagit stopp!
SvaraRaderaAlltid kul att läsa dina funderingar!
Kram!
Kultursnobben i F, du vet...
Jag älskar Prostens barnbarn-böckerna! Jag kan läsa dem själv hur många gånger som helst och skrattar lika mycket. De finns dessutom inlästa av Margareta Krook på CD, perfekt att ha i bilen. Vi har blivit sittande lite varstans på parkeringar "bara för att vi måste lyssna klart på kapitlet".
SvaraRaderaLäs Sandvargen när han blir lite äldre, typ 7 år. Det är den absolut bästa barnbok jag läst. Det finns tre böcker och de är alla fantastiska. Helt fantastiska. Kram.
SvaraRaderaUrsäkta att jag trippel-publicerade min förra kommentar, jag vet inte varför det blev så.
SvaraRaderaPernilla
Det som jag älskade hos Scarry när jag var liten var detaljrikedomen i bilderna. Nu läser jag böckerna om barnen Baudelaire på min sons uppmaning (han fyllde precis 13). De är helt absurda och jättebra!
SvaraRaderaOch Nalle Puh skall läsas av Allan Edwall.
Vad många bra tips jag har fått! Lyckan var total häromdagen när jag hittade Allan Edwalls Nalle Puh på Åhléns. Lyssnade genast på dem. "Lalla-pu" som Q sa, men de får nog vänta några år. AE dog för övrigt samma dag som min mormor, lite Helga-trivia.
SvaraRaderaQ fyllde nyligen två år och vad fick han i present av sin gudmor om inte Sandvargen. Som ni ser så är han omgiven av bokgalningar även om jag skulle tröttna!
Helga, apropå Allan Edwalls död, lyssna på P4 Mötet med Hassan Brijany, för en annan mycket rörande anknytning till just den händelsen.
SvaraRaderaÅh vad roligt med en blogg som inte är ointressant dö'snack om handväskor. Barnböcker är mycket mer intressant! Vi bor i England och har två tvåspråkiga barn, 8 1/2 och nästan 2 år. Älskar att läsa och högläser varje dag. Lillen sätter sig käpprak upp i sängen varje morgon i vintermörkret och säger "BOK!". Helt besatt.
SvaraRaderaJag känner igen mig mycket i vad tidigare inlägg säger, men det är toppen med några fler boktips. Och jag håller precis med - att högläsa Richard Scarry är skittråkigt.... Men båda mina barn älskar det! Jag överlämnar det till engelska pappor, som tydligen inte tycker det är lika plågsamt...
Åh vad roligt med en blogg som inte är ointressant dö'snack om handväskor. Barnböcker är mycket mer intressant! Vi bor i England och har två tvåspråkiga barn, 8 1/2 och nästan 2 år. Älskar att läsa och högläser varje dag. Lillen sätter sig käpprak upp i sängen varje morgon i vintermörkret och säger "BOK!". Helt besatt.
SvaraRaderaJag känner igen mig mycket i vad tidigare inlägg säger, men det är toppen med några fler boktips. Och jag håller precis med - att högläsa Richard Scarry är skittråkigt.... Men båda mina barn älskar det! Jag överlämnar det till engelska pappor, som tydligen inte tycker det är lika plågsamt...