Vardagstrött

Jag har en massa halvskrivna inlägg liggande som utkast men jag orkar inte skriva färdigt dem. Jobbet tar det mesta av min kraft och resten tar Q. Men det ger jag honom så gärna.

Vi har haft en fin kväll tillsammans på tu man hand medan O var ute med kompisar. Q somnade i min famn direkt efter tandborstningen. Det var fint att sitta och se hur hans sotsvarta ögonfransar vippade upp och ner för att till sist lägga sig mot kinden, som tecknade i tusch.

Till O blir det inte mycket tid eller energi kvar. I september är det tio år sedan vi gifte oss, det tänkte vi fira med att åka bort över en natt medan mormor eller farmor eller båda tar hand om Q. Jag ser fram emot det.

Samtidigt är jag inte särskilt orolig. Vi känner varann så väl och har varit med om värre. Igår kväll hade vi gått och lagt oss när O kom på att det var bäst att gå upp och hämta en blöja att ha i reserv på nattduksbordet. På vägen tillbaka snubblade han över Q:s horribelt gul-lila Nalle-Puh flygplan (present! Inte köpt av oss. Fast Q älskar det) som dessutom var preparerat med en bjällerskramla. Jag fnissade för mig själv och tänkte att nu säger han något om booby trap.

- Vad är detta för booby trap, säger O.
- Med sån där early alarm vad det nu heter, svarar jag.
- Early warning system.

Och så fnissade vi och somnade båda två. Vi skrattar åt samma vardagliga och urfåniga saker fortfarande.