Sista veckan i frihet

Den blev bra till slut, min sista mammalediga vecka. Bättre och bättre dag för dag. Hör bara:

Måndag: Ringde BVC för att stilla min oro över Q:s fot och fick komma omedelbums, halv nio. Understimulerad Q blev förtjust över att träffa folk, strålade mot sköterskan medan hon undersökte honom och sprang sedan raka vägen in på Öppnis (som ligger på samma våningsplan). utan byxor. Lekte där en stund, gick hem och tvättade dubbelkissade sängkläder i tvättstugan, som är ett spännande ställe för Q. Lunch och lång sovstund.

På eftermiddagen fick vi besök av en grannflicka, ett år äldre än Q och hennes mamma. Fika och lek. Q var lite stressad av att någon annan lekte med hans leksaker men det var roligt också.

Tisdag: Se nedan. Katastrofmorgon som utvecklades till en riktigt bra dag i morfars sällskap.

Onsdag: Ny playdate, även denna gång med en ett år äldre tjej och hennes mamma. Q har gott om fästmöar att bjuda hem. Halv fyra gick de hem och då somnade en utmattad Q och sov till klockan sex. Sedan blev det uppesittarkväll ända till nio.

Torsdag: Vagnpromenad i skogen, en halvtimmes lek på lekplats, lunch i förortscentret med kompis. Q somnade i vagnen och jag kunde shoppa en ny jobbväska i lugn och ro. En timmes lek på Öppnis på hemvägen.

Fredag: Förmiddag på Öppnis. Lunch, vagnpromenad med sovande barn och en annan mamma. Fika. Parklek i en timme. Tidig middag. Trött Q hann somna innan pappa kom hem från jobbets avtackning inför pappaledigheten.

Lördag: Rolig och inspirerande heldag med kören. Kom hem vid sextiden och möttes då av en strålande glad Q. Middag tillsammans alla tre. Läste böcker, byggde lego, kastade boll, sjöng. Välling och nattning.

Imorgon kommer jag säkert att ha söndagsångest i kubik. Men det tänker jag tillåta mig att ha i så fall.

Och faktiskt så har jag efter en del grubblande insett att jag ser fram emot själva jobbandet, arbetsuppgifterna alltså. Det ska bli riktigt kul. Vad jag däremot fasar för är det jobbiga runt-omkringet. Gå upp på morgonen, hasta iväg, tunnelbana och tvingas höra på andras mobilprat. Vardagsgnetet. Vad jag ska göra åt det vet jag inte riktigt men det är i alla fall skönt att kunna skilja på det ena och det andra.