Jag har tidigare ondgjort mig över den rosablå uppdelningen i barnvärlden. Jag försöker revoltera mot den så gott det går genom att vägra inordna mig och Q. Nu är jag inte särskilt förtjust i rosa, så det får betraktas som en ren protest att jag köpte en grisskär body till honom. Den är urvuxen nu, men han har en cerise dito och matchande strumpor istället.
Och så har han röda kläder förstås. Rött är ju en smygfärg i genussammanhang, inte rakt av flickig men ändå långt ifrån maskulin. Jag har gjort den intressanta observationen att röda byxor anses mer feminint än röd tröja/jacka eller mössa. När Q har sina röda byxor är det alltid någon som tar honom för flicka, trots att han är ganska kortklippt. Röda skor är tjejigt det också.
Tyvärr kommer det att bli allt svårare att navigera undan alla konstiga normer. Förra veckan var jag på Åhléns och Kapp-Ahl för att försöka bli av med rabattkuponger. Det var med stor ansträngning jag hittade något som jag tyckte var acceptabelt på Åhléns, på Kapp-Ahl gick det inte alls.
Q har nämligen kommit upp i storlek 86. Då har man tydligen vuxit ifrån en massa saker. Man ska inte ha body längre, utan tröja som glipar i ryggen när man krälar i sandlådan. Man ska inte ha glada, klara färger med barnsliga eller gulliga djurtryck, utan det ska vara murrigt grönt, brunt, grått, blått med Spindelmannen eller racerbilar. Q har inte en susning om vem Spindelmannen är, däremot är han bra på Imse vimse spindel. Han har precis lärt sig att härma bilar och flygplan efter att ha härmat djur i fyra månader. Vad är roligast att ha på tröjan, en elefant eller motorcykel? Lätt elefanten.
Åhléns hade urfina ekokläder som jag gärna hade köpt om de inte stannat vid storlek 80. På Kapp-Ahl lyckades jag hitta en okej kombination av munkjacka och byxor, som jag tänkte köpa tills jag såg trycket: Mini-boys.
Kalla mig dum men jag fattar inte varför man frivilligt halverar sin marknad. Hade det inte varit för texten hade kläderna mycket väl funkat till en flicka. I alla fall i min värld.
Jag får väl fortsätta att ruinera oss på Polarn & Pyret och dyra danska designers. Tur att det är för en god sak.
Name it har bodys upp till strl 92. Det finns vita med små tryck på och smalrandiga i vitt/beige, vitt/ljusblå m.m.
SvaraRaderaBara ett tips.
Här i gävle finns Name it på Exit och åhlens
Jag ruinerar mig ochså på PO.P och danska designers. För jag klarar bara inte av kedjornas galna uppdelning. Jag blir så arg varje gång jag ska köpa kläder till Lillkatten att hela dagen blir förstörd, och det är det inte värt.
SvaraRaderaFast jag köper en hel del kläder på Tradera, då kan man få de dyra designkläderna för nästan inga pengar alls. Dessutom är vi frekventa besökare på Barkaby outlet där PO.P säljer förra årets kläder för halva priset.
Jodå, vi är också i Barkarby och shoppar ibland. Däremot har jag inte lyckats fynda så mycket danskt på Tradera. Så fort det står Ida T eller Katvig i rubriken rasslar priserna iväg alldeles väldigt och det är jag för snål för när det gäller begagnat.
SvaraRaderaKul att det finns fler som tänker som jag, i mitt dagliga liv känner jag mig som ett ufo med de här tankarna.
Håller helt med dig Helga! Såg att Lindex skulle köra igång någon slags "unisex"-kläder för barn. Men det kanske bara blir för mindre barn, jag har inte kollat än. Själv har jag gett upp angående byxor, de får vara bruna/mörkgrå/kakifärgade... Försöker hitta kul färger på tröjor i stället.
SvaraRaderaHäromdagen köpte jag påstrykningsbilder med "Dora the Explorer" eftersom min lillkille gillar henne. Alla tröjor som finns med denna figur är rosa eller lila och har volanger eller annat för att tydligt signalera könstillhörighet. Men jag strök på bilderna på en "killtröja" i alla fall. Men de äldre barnen på dagis är direkt framme och pekar, "har du en tjejtröja!" Sorgligt... Han får ha sin fina Dora-tröja på sig hemma på helgerna...
Det är ett hett och intressant ämne. Har också funderat mycket på det delvis för att jag har läst mycket genuspedagogik.
SvaraRaderaVisst har Prinsen en hel del blått men även mycket neutrala färger som brunt, grönt och vitt. Jag gillar också att klä honom i röda saker. Så fint. Jag har nästan mer svårt för vissa tryck än vad jag har för färger om jag säger så. Jag köper gärna en blå tröja till honom, jag gillar blått, men då jag tittar på vilka tryck som finns på kläderna blir jag sur. Varför har "tjejkläder" blommor, hjärtan och fjärilar medan "killkläder" har döskallar, bilar och fotbollar? Och nej, jag köper inte en rosa tröja med puffärm till honom bara för att. Jag gillar det neutrala. Me and I har fina kläder som inte är könsbundna bland annat.
Anna-Bell