Betvinga världen med en plastkratta

Dagen började dåligt med mycket gnäll. Både Q och jag är trötta efter en intensiv helg, körkonsert för mig och farmorsbesök för honom. Men jag är riktigt stolt över att jag lyckades vända det.

Vi trotsade regnet och gick ut med nya gummistövlar och nytt regnställ (alldeles för stort men som det visade sig välfungerande). Först sandlådan.
Sedan vände vi hemåt. Q höll sin röda kratta i ena handen och mig i den andra, när han inte släppte mig för att utforska. Kottar, vattenpölar, buskar med blöta grenar, järnstaket. Världen är sällsam och förunderlig när man är fjorton månader.

Hemma igen åt han lunch med glupande aptit och nu sover han djupt. Jag är trött men nöjd. Vädret har klarnat upp, i eftermiddag kanske vi ska mata fåglar ner vid sjön.