Här sitter man i godan ro och petar sig i naveln (samt snyter sig och byter en och annan blöja) och så har man blivit utmanad! Jag ber om ursäkt för min ouppmärksamhet, jag blev hemskt smickrad!
1. Hur länge har du bloggat?
Minsann ända sedan mars 2004. På den tiden visste jag inte att det fanns något som hette blogg, jag kallade det hemsida. Sidan hade en annan form till att börja med, en del rester finns kvar under länkarna till höger. Ungefär ett år senare hittade jag Blogger och sedan dess har bloggen sett ut som den gör.
Faktum är att det finns en blogg till, som är mer officiell. Den började vi med när vi åkte till Korea för att hämta Q. Det är lite trassligt med två bloggar, men eftersom denna är ganska hemlig och den andra helt öppen (hela bekantskapskretsen verkar läsa den) så kompletterar de varann bra. Nu blev ni allt nyfikna va?
2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut, en månad innan du själv började blogga?
Som sagt, fenomenet blogg var okänt för mig då. Jag inspirerades mycket av mina goda vänner Chisanna och Linda (som tyvärr har lagt ner sin hemsida).
3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Nu är jag tråkig igen och hänvisar till en sida som inte längre finns. Karen, en amerikansk tjej skrev om sin infertilitetsresa på en sida som hette The Naked Ovary. Hennes historia liknade i mångt och mycket min, men hon skrev fantastiskt mycket bättre. Mest av allt uppskattade jag att hon inte väjde för det som var svårt, och tyvärr fick hon utstå förskräckliga påhopp på grund av detta. Bitterhet tycks vara oerhört provocerande för många. I höstas kom hon och hennes man hem från Kina med en liten dotter, och strax efteråt valde hon att stänga ner sin sida på grund av otrevliga anonyma kommentarer. Jag saknar henne!
En annan trevlig och exotisk bloggare är Tertia, som efter en helvetesresa nu lever lyckligt familjeliv i Kapstaden. Vi började blogga ungefär samtidigt. Det är alltid kul att läsa det hon skriver.
4. Hur känner du inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?
Oj... dels tänker jag att det var tur att jag inte visste då vad som väntade runt hörnet. I mars 2004 var jag ordentligt deppig och trodde inte att jag skulle klara mycket mer. De följande åren blev dramatiska med dödsfall i familjen, flytt och nya jobb. Jag lever ett helt annat liv nu, inte bara på grund av Q.
Rent stilistiskt så märker jag att det tog ett tag innan jag hittade mitt eget tonfall. I början hade jag ambitionen att hemsidan skulle handla om annat än barnlösheten, men det la jag snabbt ner.
5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet, som läsare?
Sisådär sex, sju stycken. Mina favoriter har växlat de senaste åren. Många har tyvärr lagt ner, andra har jag slutat läsa av olika anledningar. Rena IVF-dagböcker läser jag inte längre, hur trevliga skribenterna än är. Det känns för jobbigt. Men jag önskar er alla lycka till!
6. Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar?
En blogg är väl nästan alltid en dagbok? Alla mina är nog ämnesbloggar tror jag. De flesta handlar om barnlöshet eller adoption. På sistone har jag dessutom hittat några vuxna adopterade som bloggar, jätteintressant! Jo, så kollar jag stickbloggar ibland (nördvarning).
7. Nämn en bloggare som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om.
Tertia lever ett liv som är väldigt olikt mitt. Hon är frispråkig och djärv på ett sätt som jag beundrar.
8. Nämn en bloggare som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om.
Chisanna verkar tänka ungefär som jag vad gäller mycket i livet. Många som kommenterar är lika mig, men det är inte alla som bloggar.
9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
O läser min blogg regelbundet och säger ibland till när han tycker att jag är för privat. Han är inte helt förtjust i att jag skriver på nätet, men han accepterar det eftersom han vet att det har varit viktigt för mig.
Jag har faktiskt bett min pappa att läsa min blogg, för jag skulle vilja ha hans åsikt om den skulle kunna användas som stomme till en bok. Pappa har lite kontakter i förlagsbranschen. Sega gubben har dock inte kommit sig för ännu. Han skyller på att det känns väldigt privat, och det har jag förståelse för. Mamma vet att jag bloggar och är väldigt nyfiken men henne släpper jag inte hit ännu.
10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Jag tror det. Fast jag är nog mindre högtravande och genomtänkt i verkliga livet.
11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden?
Jag har nog blivit mer privat, särskilt sedan vi fick Q. För några år trodde jag självklart att jag skulle posta bilder på min efterlängtade unge när den väl kom, men när vi fick Q blev jag plötsligt väldigt rädd om integriteten.
Det finns fortfarande en lucka i vår historia (länk till höger) som jag har tänkt skriva om, en anledning till att jag inte kommer mig för är att jag inte vet hur privat jag ska vara.
12. Nämn några saker som du aldrig bloggar om, och varför.
Jag bloggar nog om det mesta, men försöker censurera så att det inte blir för privat. Samtidigt är det privata intressant. Jag försöker att inte vara för vardaglig och bara berätta vad jag gör, för sånt tycker jag själv är rätt trist att läsa.
13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du?
Helt och hållet! Jag har alltid skrivit dagbok, för det är så skönt att bearbeta och sortera tankar och känslor genom att skriva. Men att lägga ut det på nätet handlar nästan bara om bekräftelse. Fast inte bara den jag får genom kommentarer, utan en sorts kreativ bekräftelse som jag får bara av att läsa det jag har skrivit. Flummigt?
14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?
Det tror jag!
15. Har du träffat folk IRL efter att ha fått kontakt med dem via bloggen?
Ja, det har jag. Och en del folk som jag fått kontakt med på olika forum. Det har varit väldigt trevligt.
16. Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?
Kanske. Det är lätt att bli för privat och lämna ut för mycket om sig själv. Man vet ju inte vem som läser.
17. Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar?
Nej, faktiskt inte. Alla mina kommentarer har varit snälla. En gång blev jag lite irriterad och skrev om det i ett inlägg, och personen kom tillbaka och svarade och vi fick igång ett bra samtal. Nu är hon en av de "kommenterare" jag uppskattar mest!
18. Har du själv skrivit saker som du ångrar i din egen eller andras bloggar?
Nej, jag tror inte det.
19. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?
Det går ju en hemskans massa tid som man kanske hade kunnat använda på ett bättre sätt. Typ motionera eller nåt.
20. Tror du att du fortfarande bloggar om två år?
Jag vet faktiskt inte. Det lutar väl åt att knyta ihop den här blogsäcken snart eftersom vi faktiskt fått barn. Men funderingarna tar ju inte slut för det, så jag vet inte riktigt.
21. Tror du att bloggarna har (eller kommer att ha) någon inverkan på vår kultur, eller är de en grupp människor som mest påverkar varandra?
Bloggare är väl som folk är mest, det vill säga en del av samhället och kulturen. Så naturligtvis kommer det att påverka. Men alla bloggar har ju (som tur är) inte lika stor genomslagskraft.
22. Avslutningsvis 1: Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig?
Terapeutiskt att formulera mina känslor, roligt att få respons.
23. Avslutningsvis 2: Kan du sammanfatta kort vad bloggläsandet har betytt för dig?
Skönt att få bekräftelsen på att det finns många som varit i samma situation och haft liknande funderingar. Spännande att få glutta in i andras liv.
24. Nämn 5 bloggare som du vill ska svara på enkäten:
Latmasksvar: den som känner sig manad.
Nej, knyt inte ihop blogsäcken är du snäll! Jag vill ju fortsätta läsa om ditt mammaliv. Så det så!
SvaraRadera/Anna (som bytte till nya blogger och inte längre får kommentera tydligen, morr)
Hej!
SvaraRaderaNämen oj! Omnämnd i Helgabloggen! Rodnar lite och meddelar att jag håller på och dammar av och ställer samman all blandad galla i mina olika dagböcker och bloggar genom åren. Jag konstaterade häromdagen att 2006 var mitt första helt blogfria år sedan starten och jag har saknat det lite...
Hoppas att din pappa får tummen ur och läser dina texter snart för i mina ögon är de väldigt bra. Christer och jag hade en omröstning i helgen om ifall du skulle skriva en bok eller inte och för en bok vann med 2-0. Sådetså.
Ha det bra!
/Linda
Nej, för guds skull, lägg inte ned bloggen! Det är ju din och Chisannas blogg som jag följt längst. (Vet inte vilken jag hittade först) Jag skulle bli störtledsen om nån av er la ned verksamheten.
SvaraRaderaHej. Har läst din blogg ett bra tag och tycker mycket om dina välformulerade tankar. Tror att du har goda chanser att kunna publicera en bok, jag skulle gärna läsa den.
SvaraRaderaKul att läsa dina svar! Och PLEASE lägg inte ner din blogg!
SvaraRaderaHei! Nei ikke legg ned bloggen din, leser stadig selvom ikke alltid kommenterer. (Hyggelig at du uppskattar mine kommentarer...:-))
SvaraRaderaEnig med deg i at savner Karens blogg!
Er selv gjennom tøffe tider i forbindelse med vår adopsjonssøknad. Til og med når det gjelder adopsjon skal vi ha trøbbel....
Vi er som jeg kanskje har sagt tidligere godkjent av kommunen og venter på statlig godkjenning før vi kan sende vår søknad til Kina.
Jeg er bare så utrolig arg på meg selv for at jeg var altfor åpen i samtalene med barnevernet. Jeg må innrømme at jeg innimellom ble litt irritert på at to ganske unge pedagoger skulle sitte å spørre meg og min mann ut om tex vårt samliv i 3 x 4 timer.
Synes situasjonen nesten var litt ydmykende noen ganger, med veldig mange spørsmål. Det gikk stort sett greit og vi fikk en klar anbefalning fra kommunen.
Min store tabbe var jeg på diverse og mangfoldige spørsmål om holdninger til narkotika (som vi naturligvis er imot og ikke bruker, ingen av våre venner heller) sa noe sånn som at"ja, ja nå har vel min mann prøvd hasj en gang har du ikke?"
Min stakkars mann kunne bekrefte (med et oppgitt blikk) at det hadde han en gang i militæret. Og tror du ikke disse barnevern- konsulentene skrev det ned i faktadelen av rapporten!!!
Dårlig gjort! Og veldig misvisende når min manns liv og person skal beskrives på få sider. De nektet å erstatte det med det mer generelle - at misbruk ikke foreligger (som de er anbefalt å gjøre det i sin instruks).
Og nå er jeg livredd for at Kina ikke vil ha oss som adoptivforeldre. Det står i de nye reglene fra Kina at personer som har "a history of taking drugs such as cocaine, marijuana, heroine" er uønsket.
Min mann har jo kanskje ingen "history of taking" men jeg er såå redd for konsekvensen. Hugg. Vi vurderer om vi skal bytte land.
Kommunen nekter å ettersend en ny rapport til staten som fremdeles ikke har begynt å se på saken.
Det kjennes som en Seinfeld episode der jeg er Elaine og Newman er saksbehandler.
Tror vi bytter land for sikkerhets skyld.
Helga! Ja, jag har nog samma mailadress som innan så försök du med den så ser vi om mailet kommer fram :-)
SvaraRaderaBra jobbat med gåvagnen Q! :-)
Kul att jag blivit omnämnd i din bloggenkät; får ta och fylla i den också kanske..
Go´natt,
Chisanna
Hej Helga
SvaraRaderaTänkte bara kolla om du skrivit någon speciell resedagbok om resan till Korea? Hade varit kul att läsa. Helst nu när det närmar sig för oss och vi snart får sätta igång att samla ihop våra handlingar. Skulle behöva lite tips om boende mm.
kram
Malva
Malva!
SvaraRaderaJodå, vi har en reseblogg också, men adressen vill jag inte lägga ut här. Men kan inte du lämna din mejladress, jag tar bort den så snart jag ser den, så mejlar jag dig?
Har ni valt Korea nu alltså för syskon? Kul!