Glimt från 2006

Anteckningar från den 11 december 2006, då Q hade varit vår i cirka fem veckor:

"Morgon. Jag ligger och trynar och känner mig iakttagen. Svarta ögon och en guppande napp fem centimeter från mitt ansikte.

Borrar in ansiktet vid min hals när han sitter i bärsjal. Hans blöta vidöppna mun mot huden. Jag trodde att jag skulle tycka dregel var äckligt, men det stör mig inte ett dugg.

Varggrinet han har lagt sig till med de senaste dagarna, med skrynklad näsa.

Att han plötsligt har kommit på att det jag äter är gott! Gnäll och kink tystnade abrupt när han såg att jag åt lussekatt. Kryp fram till min stol, resa sig, iaktta lussekattens väg från bordet till min mun. När jag lyfte upp honom på mitt knä gapade han som en fågelunge och mumsade sedan under tystnad.

Jättepussen han väckte mig med härommorgonen. Eller vad man nu ska kalla det när man lägger sitt (blöta) gap mot mammas kind. Någon sorts ömhetsbetygelse var det nog.

När han har lekt en stund på sin lekmatta och upptäcker att jag sitter en bit bort. Hur han tar kurs på mig och kryper fram till mig under kvitter och glädjetjut. Vilken kärleksförklaring!"

Känslorna sköljer över mig igen. Ja jösses som det var. Och som det är. Helvetes jävlar vilken tur vi har haft. Det var värt varenda sekund. Varenda tår. Varenda krona.