I onsdags var jag hos doktorn igen. Vi pratade om framtiden, att inflammationen håller på att läka ut och kanske aldrig mer kommer tillbaka. De isande och brännande förnimmelser jag har haft i benen den senaste veckan är tecken på att nerverna återhämtar sig, en god nyhet således. Och när han satte en stämgaffel mot min tå eller fotknöl kunde jag känna vibrationerna. När vi träffades för drygt tre veckor sedan gjorde jag inte det.
Förra gången hade vi bestämt att han skulle ta ett ryggmärgsprov (på läkarspråk LP=lumbalpunktion och bland patienter och vårdpersonal omsusat som ett riktigt Läskigt Prov att ta) för att kunna bedöma lite bättre om det verkar troligt att inflammationen kommer tillbaka någon gång. Han ville göra det redan då, men eftersom vi var på väg till Sommarön bestämde han sig för att skjuta upp det. Man får ofta huvudvärk efter provet nämligen, och han ville inte förstöra min semester. Omtänksam doktor. Jag fick se röntgenbilder av min hjärna (häftigt, kände igen mig själv på näsan!). Och han inskärpte ännu en gång att han definitivt inte avråder från att skaffa barn under nuvarande omständigheter.
Och så provet då, jag börjar bli veteran nu eftersom det var andra gången. Ryktet är betydligt överdrivet. Det gjorde inte ens ont, det enda obehagliga var vetskapen om att doktorn stack mig i ryggen och att det var väldigt viktigt att ligga still. Men hellre LP än äggplock, alla gånger.
Men min kaxiga attityd fick sig något av en knäck när den omtalade huvudvärken kom, den slapp jag faktiskt förra gången. Konstigt nog, eftersom jag har väldigt lätt för att få ont i huvudet. Det är alltså inte överraskande, bara irriterande och jobbigt. Särskilt nu på tredje dagen. Det enda som hjälper är att ligga ned. Stå upp går ganska bra, sitta ner går inte alls. Det finns säkert en fysiologisk förklaring till detta.
Om huvudvärken ger med sig ska jag börja jobba på måndag. Efter att ha varit ganska hysterisk inför denna utsikt lugnade jag ner mig för ungefär en vecka sedan och insåg att det kanske rentav skulle vara riktigt skönt. Alltså hade jag tänkt till innan jag träffade doktorn och jag fick precis som jag ville. Jag börjar på 25% i två veckor och om det går bra går jag sedan upp till 50%. Jag tänkte (på O:s förslag) jobba 4 timmar på måndagar och onsdagar och 2 timmar hemifrån på fredagar. Min chef accepterade detta utan protester.
Värst vad folk är medgörliga och snälla då. Jag börjar nästan tro att jag är något.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar