Time on my hands

Idag träffade jag en riktigt bra läkare, en neurolog. En del provsvar är färdiga men inte alla, och fler utredningar ska göras för att säkert utesluta alla läskiga neurologiska sjukdomar. Men nu är jag i goda händer. Denna doktor tror att jag har en inflammation i ryggmärgen. Hur den har börjat är svårt att svara på, men den kommer att läka ut av sig själv, och det är den som orsakar ryggsmärtan och domningarna. Alla tidigare teorier (diskbråck, tumörer, borrelia) förkastas.

Jag känner mig lättad, både över att få någorlunda raka besked och av att träffa en bra läkare. Hon sjukskrev mig i två veckor framåt och även det känns som en lättnad. En nära nog oändlig tidrymd ligger framför mig. Tid att läsa böcker, att sitta på balkongen, att ta långsamma skogspromenader, att titta på film och sticka babykoftor, att packa upp de sista flyttlådorna med böcker, och inte minst att koncentrera mig på att bli frisk. Det ska bli så skönt.

Ikväll är jag faktiskt ensam, för O har åkt bort över helgen för att fira sin farbror som fyller år. Det är idag jämnt ett år sedan vi begravde svärfar. Bland annat därför är det viktigt för O att närvara på kalaset. Han ville först inte åka och lämna mig, men jag försäkrade att jag har både pappa, mamma och syster redo att rycka in, de kommer hit bara jag ringer.

Det är till och med riktigt skönt att vara ensam.