Jag är sjuk, verkar det som. För en vecka sedan fick jag väldigt ont i ryggen. Det gick över med hjälp av värktabletter. Ungefär samtidigt märkte jag att mina fötter började domna. I lördags morse vaknade jag återigen med ryggont, och domningarna hade krupit uppåt till benen och underlivet.
Sedan dess har jag tillbringat ganska många timmar i olika väntrum på akuten och på röntgen. Idag fick jag veta att min rygg är helt frisk. Inga tumörer eller diskbråck som kan orsaka domningarna. Det är goda nyheter. Men utredningen fortsätter, nu på det neurologiska spåret. Vad det kan vara istället törs jag knappt tänka på. Imorgon ska jag till akuten igen, jag räknar med att tillbringa större delen av dagen där.
Jag är trött nu. Trött på att livet lägger krokben för mig. Nu är vi så nära, nu vill jag ha ett snabbt och lugnande besked. Jag vill ha tillbaka känseln i mina fötter och ben. Jag vill bli glad, stark och frisk igen.
NU!!
Oj!
SvaraRaderaSkickar många stora lycka-till-kramar
Jag är en av dina tysta följeslagare, som ofta, ofta går hit och kollar om du skrivit något nytt. Men jag har inte kommenterat. Nu måste jag. För det gör mig så ont att detta händer dig nu. Måtte det INTE vara något allvarligt! Jag tror inte på någon dj-a gud, men nu ber jag ändå, för dig.
SvaraRaderaUsh. Jag håller alla tummar i världen för att dina symptom inte är något allvarligt som sätter käppar i hjulet för ett koreabarn. Du är värd lycka nu, inte mer skit!
SvaraRaderaKram Jennie med Tim
Usch, vilken pärs!
SvaraRaderaDin önskan om att få vara stark, glad och frisk är alltigenom befogad. Vi här nere i Götet önskar dig detsamma.
Har sagt det förr och önskar att det är sista gången: Det får räcka med motgångar nu.
Ha det så bra det går.
Kran.
/Linda
Hej! Här är ytterligare en tyst följeslagare, som allt som oftast läser din dagbok. Du skriver helt underbart, och lyckas fängsla och beröra utan att lämna ut för mycket. Flera av era kamper är också våra, och även om vi inte kämpat lika länge känner jag alltid igen mig i dina texter.
SvaraRaderaMed önskan om god bättring!!!
Nej stackars, stackars dig. Ännu en "tyst" läsare, hittade hit via Annas blogg en gång och fastnade. Känner så med dig. Drabbades själv av nervsmärtor och domningar för ett drygt år sedan, fast i ena ansiktshalvan. Var också på neurologen ett antal gånger, ingen förklaring hittades. Var mycket sjuk i en månad ungefär, sedan gick det tillbaka. Hoppas verkligen att du blir frisk snart. Stor kram
SvaraRadera/Mammut
Usch vad jobbigt!
SvaraRaderaHoppas verkligen att det är ofarligt och snabbt övergående!