Stockholmstips

Min nätvän Chisanna antog min utmaning och ställde lite frågor. Tack för det! Ni andra som önskade att jag fortsätter att skriva om adoptionen - självklart! Problemet är att just nu händer det inte så mycket på den fronten. Jag har inte ens några nya inköp att rapportera om.

En av frågorna var vad en göteborgare bör göra under ett helgbesök i Stockholm. Svaret är förstås: det beror på vad man är intresserad av. Fast det är fegt att svara så. Jag älskar att tala om för folk vad de ska göra, så håll till godo, detta ska ni göra om ni kommer hit.

Debenham's finns inte i Göteborg, varför man absolut bör besöka det när man är i Stockholm. Det är numera mitt favoritvaruhus och min hovleverantör av jobbkläder. De har storlekar för fullvuxna kvinnor, samt rejäla provrum och trevliga expediter. Jag kan inte gå dit utan att köpa på mig åtminstone en tröja. Men när man har shoppat färdigt ska man snabbt avlägsna sig från denna ganska trista del av Drottninggatan, förslagsvis norrut, ju längre man går åt det hållet desto trevligare blir gatan. Så småningom når man Stadsbiblioteket (berömt för sin arkitektur) och Odengatan, som nog är min favoritgata. Varför? Ingen särskild anledning, den är bara så trevligt och vardagligt livlig.

På Odengatan finns det gott om kaféer, och då kan man ta den första av många fikastunder och ägna sig åt nöjet att glo på folk. Stockholm är verkligen en storstad till skillnad från lillsyrran på västkusten. Förslagsvis bör man fika och bedriva etnografiska studier i Vasastan, på Östermalm och på Söder, och häpna över att alla fördomar om stadsdelarna faktiskt stämmer. Jag trodde att det var en myt att Östermalm är fullt av överklasskärringar och Ebba-wannabes, men det är sant. Söder är lika förutsägbart på sitt sätt, hippt och konstnärligt. Är det verkligen så stor skillnad på stadsdelarna i Göteborg? O påstår att jag är hemmablind som inte ser det, men jag tror honom inte riktigt. Hur som helst, fika och glo är ett stort nöje.

Gamla stan är inte den turistfälla man kunde befara, bara man undviker Västerlånggatan som är infesterad av gatumusikanter och affärer som skyltar med älgar och vikingahjälmar. Att strosa runt på övriga gator och titta i små konstiga affärer är inte dumt alls. Dessutom finns det en kanonbra kinesisk restaurang som heter Aroydee på Stora Nygatan. Vi har lyckats knö oss in två gånger och äta dim sum där. DN hade en stor artikel om dem för några veckor sedan, gratisreklam som de förtjänar!

Stockholms berömda skönhet beundras med fördel från Montelius väg, en gångväg tvärs över Mariaberget på Söder med svindlande utsikt över Riddarfjärden. Detta är kanske Stockholms vackraste promenad, men långt ifrån den enda, denna stad är full av mer eller mindre hemliga gångstråk längs vattnet. När vi ändå är inne på promenader: att gå över Västerbron, att gå runt Skeppsholmen eller Långholmen är också trevligt. Över broar och runt öar är säkra kort.

Museum måste man gå på, inpräntade pappa i mig när jag var liten. Numera finns det många med gratis entré, där man kan pipa in i en halvtimme och utan alltför dåligt samvete tänka att jag går därifrån om det är alltför tråkigt, fast oftast visar det sig vara intressant ändå. Själv är jag nyfiken på Armémuseums utställning om spioner samt det nyöppnade Medelhavsmuséet. Hallwylska palatset är en höjdare, helt klart ett av de mer originella muséerna.

Åka båt, på något sätt, helst med en karta i nypan. Stockholm måste ses från vattnet också. Är man inte lycklig båtägare som vi finns det alternativ. Förra sommaren åkte vi turistbåt på Brunnsviken, väldigt fint. Man kan också åka båt från Stadshuset ut till Drottningholm och titta på slottsteatern eller bara leta blåsippor vid Kina slott, och sedan ta bussen och tunnelbanan in till stan igen.

Avslutningsvis kan jag tipsa om en bisarr men rätt kul guidad tur som O och jag följde med på första sommaren vi bodde här: Skogskyrkogården. Möjligen var guiden något överentusiastisk, fyra timmar senare gick vi utmattade och fotömma därifrån och visste allt vi ville veta om Gunnar Asplunds arkitektur, Greta Garbos urnsättning och Unescos övriga världskulturarv. Men det var kul att ha gjort, och att kunna berätta om.