Konsumtion är vägen till den sanna lyckan

Eller i alla fall så är det så att man efter nära sju års ofrivillig barnlöshet kan finna en förvånansvärt stark glädje i att handla bebisgrejer.

Till Ollibollikoreaskrutt finns nu följande:

- En bärsele av märket Sutemi. Färg: beige. Står bra emot kräk- och vällingfläckar tror vi. Otroligt att såna som vi ens reflekterar över kräk och välling!

- En bärsjal, randig i två röda nyanser. Röd för att blivande mamma (!! moi - en mamma!?!) Helga gillar rött. När jag provade den i affären och såg mig i spegeln kände jag mig konstig. Generad och lycklig och fånig på samma gång. En bärsjal ser lite ut som ett plagg, en sorts skum knytblus. När jag såg min egen välbekanta nuna och figur i spegeln - jaja, där är jag, det är ju så jag ser ut, ögonbrynen och håret är just så mörka och blicken just så skarp, rumpan är otrevligt nog så bred, och så är jag alldeles rödflammig på halsen som vanligt. Men - vad är det jag har på mig? Jag ser ju ut som en mamma, kan det vara möjligt?

- En tyghistoria som om man spänner fast den på en vanlig trästol utgör en sorts säkerhetssele eller provisorisk barnstol. Verkar mycket praktisk. Å andra sidan hade vi nog tänkt stanna hemma med Ollibolli första tiden och inte åka på en massa besök. Hm. Nåja. Den kommer säkert till användning.

- En docka som faktiskt heter Olli. Gissa varför jag blev förälskad i den? Men inte bara för namnet som tycktes tala direkt till mig, utan för att den är rättvisemärkt och ekologisk och allt möjligt fint, och att den är en snuttefilt och docka i ett. Den fanns i den trevliga affären där vi köpte bärsele och bärsjal. Den mycket rara innehavaren frågade vänligt och intresserat om vår adoption, och vi snattrade på, lyckliga. Lyckan svämmade nära nog över när hon inte tog betalt för dockan - "den är min present till er". Så snällt och omtänksamt!

- En badcape (=badlakan med huva) med lilla spöket Laban på. Röd.

- Garn till två koftor, en randig i (vad annars) röda nyanser och en ullig gullig superpastellig kreation. Jag tvekade länge innan jag släppte loss och frossade i pastell, kunde inte avgöra om färgerna var bedårande eller kväljande. Men så tänkte jag att är det någon gång i livet man kan vältra sig i pastell så är det när man ska sticka bebiskläder. För övrigt: tänk att jag - JAG - stickar en bebiskofta. Otroligt.

- Två par spjälsängslakan inköpta på Ikea. Kaniner och trollsländor är motiven. Mycket söta. O ska snart börja renovera sin egen gamla spjälsäng och stol, de som han hade när han var liten.

- En plyschgiraff inköpt i Kapstaden. O är mästare på knasiga smeknamn och har döpt den till Schirrisen (det uttalas i alla fall så) och den sover i vår säng så att den ska lukta som vi.

- En nallebjörn som O har köpt på Ålandsbåten av alla ställen. Nu är det nog stopp på gosedjur för ett tag, hur många sådana kan en liten bebis ha behov av?

Och barnvagn och skötväska är beställda. Nu finns det inte så värst mycket mer att handla innan vi flyttar, det är dumt att köpa på sig för mycket innan dess. Kläder ska jag försöka vänta med till efter barnbesked, då vi får veta ungefärlig storlek. Kön spelar ingen roll, jag ska göra mitt bästa för att undvika den rosablå uppdelningen i bebisvärlden i alla fall.

Men det är ändå roligt att titta och drömma. Jag gillar att ha projekt på gång, att planera och fundera (tur att jag jobbar som projektledare då). Nu när det tyngsta och mest misslyckade projektet i mitt liv är avslutat, är det jäkligt skönt att ägna sig åt något trevligare.

Dessutom tror jag att det är nyttigt. Livet lunkar på som vanligt, på jobbet har jag till exempel inte andats om adoptionen ännu. Inga graviditetssymptom har jag heller som kan påminna mig om vad det är som håller på att ske. Inte konstigt att jag behöver lite shopping för att komma in i mammaläge.

Så jag surfar och drömmer vidare. Just nu dreglar jag över fina trämobiler på Minimundus webshop. Fler tips på webbutiker mottages gärna, gärna med miljövänligt och könsneutralt sortiment!