2003-2005, en sammanfattning

Häromdagen skummade jag genom mina dagböcker de senaste åren. Det är länge nu som jag har tyckt att mitt liv är så jävla fel, ingen ordning på någonting. Är det så här livet ska vara? Efter denna läsning är jag benägen att svara nej. Så här ska inte livet vara, men så här har det varit:

februari 2003
Får besked om att jag ligger i farozonen för att bli uppsagd från mitt jobb (som jag hatar), arbetsgivaren ska säga upp en fjärdedel av personalen. Börjar spraya för vår första IVF. Nervös och hoppfull.

mars 2003
Spray och sprutor. Gråter av lättnad när en läkare säger att med så fina ägg är det bara en tidsfråga innan man lyckas.

april 2003
Blöder och testar negativt. Får samma dag ett brev från min jämnåriga kusin, där hon berättar att hon är gravid i vecka 17. Vi har haft mycket mejlkontakt de senaste månaderna och hon har frågat mycket om vår IVF, men den lilla detaljen att hon själv är med barn har hon undvikit att nämna. Sorgen är nästintill outhärdlig, och skam till sägandes kan jag knappt skilja på sorgen över misslyckandet och bitterheten över att ha blivit lurad och förbisprungen.

maj 2003
Förbereder vårt första frysförsök, vi har två embryon i frysen. Båda dör vid upptining. Börjar direkt att spraya för IVF nr 2. Bestämmer mig för att jag vill bli uppsagd, jag står inte ut på jobbet längre. Stannar hemma från sagda kusins bröllop.

juni 2003
Blir uppsagd. Äggplock.

juli 2003
Testar negativt.

augusti 2003
Arbetar min sista dag. Börjar spraya för IVF nr 3 nu på en ny klinik, vi har kommit fram i landstingskön.

september 2003
Nedregleringen strular och blir en vecka längre än vanligt. Måste ta två sprutor Suprefact om dagen. I efterhand visar det sig att jag troligen var normalt nedreglerad, det var sjukhuset som kalibrerat fel på analysinstrumenten.

oktober 2003
Äggplock. Sju ägg till frysen, rekord.

november 2003
Negativt igen. Blir ledsnare än någonsin. Tar sköldkörtelprover, överläkaren tror att jag kan ha fel på ämnesomsättningen.

december 2003
Provsvaren visar att läkaren hade rätt, jag har en autoimmun sjukdom som kanske – men bara kanske -kan ha påverkat utgången vid de tidigare försöken. Får medicin.

januari 2004
Är på semester för första gången på flera år, och njuter ohejdat.

februari 2004
Förberedelse för frysförsök. Avbryts eftersom ägglossningen aldrig kommer. Blir mycket ledsen.

mars 2004
Frysförsök igen, sex embryon tinas varav två fina överlever.

april 2004
Testar negativt. Vår högt älskade hund dör oväntat och hastigt.

maj 2004
Börjar spraya för IVF nummer fyra. O får jobb i Stockholm, ett bitterljuvt besked. Jobbet är perfekt för honom, men vi bor ju i Göteborg..

juni 2004
O börjar veckopendla. Strulig IVF, min sprutdos ändras ideligen. Äggplock, hotande överstimulering, har mycket ont. Nytt rekord: tretton ägg till frysen. Överläkaren försäkrar att en mer lyckad cykel än så här kan man inte begära, och inskärper att det är stor risk för att det ska bli tvillingar. De sista dagarna i juni börjar jag blöda, och testar negativt.

juli 2004
Sörjer. Världen är insvept i en grå dimma.

augusti 2004
Min morfar dör. Frysförsök, långt och segdraget, ägglossningen mycket försenad. Till sist blir det en återföring samma dag som morfar begravs.

september 2004
Negativt. Flyttar över våra embryon från landstingskliniken till den privata där vi gjorde våra första två försök. Vi har sammanlagt tolv embryon i frysen. Gör ett frysförsök som går smidigt.

oktober 2004
Negativt för sjunde gången. Nytt frysförsök, som blir det sista, endast två embryon överlever upptiningen.

november 2004
Flyttar permanent till en tvåa i Stockholm, huset i Göteborg hyrs ut. Testar negativt för åttonde gången. Frysen är tom och alla landstingsförsök är förverkade, det tredje och sista frös inne i och med att vi flyttade.

december 2004
Konsulterar läkare på både privat- och landstingskliniken där vi har gått. De är båda optimistiska angående våra fortsatta chanser. Den ene tror att jag har endometrios och tycker att detta bör utredas.

januari 2005
Laparoskopi, för att leta efter endometrios. Hittar ingen sådan, men man upptäcker att jag har stopp i ena äggledaren och att livmodern är något missbildad. Svårt att säga hur detta påverkar våra chanser att få barn. Beskedet och framför allt bemötandet gör mig mycket ledsen.

mars 2005
Konsulterar två privatkliniker i Stockholm. På den ena är man villig att göra ett försök till med ändrad medicinering. På den andra vill man först göra en missfallsutredning. Första besöket på socialförvaltningen för att göra hemutredning.

juni 2005
Får svar på missfallsutredningen, att 3% av mina kromosomer är abnorma. Kliniken avråder från fortsatta IVF-försök, men inte med tanke på kromosomerna utan på grund av vår historia. Med så många tekniskt sett lyckade försök utan graviditet måste det finnas ett okänt fel, och därmed är chansen att lyckas minimal. Jag får jobb och börjar jobba. O:s pappa blir oväntat mycket sjuk och dör.

juli 2005
Begravning. O och jag är mycket pressade. Vi grälar och överväger till och med skilsmässa.

augusti 2005
Nytt besök på kliniken som ville ta emot oss i våras. Kromosombeskedet ändrar ingenting. Vi bestämmer oss för att göra ett sista försök. Flyttar till större lägenhet.

september 2005
Sprayar och sprutar.

oktober 2005
Äggplock.

Och vad framtiden bär i sitt sköte vet jag inte. Jag har starka misstankar, men jag vet inte.

Tänk på mig imorgon. Man blir inte mindre nervös och rädd bara för att det är femte gången, snarare tvärtom.