En mikroskopisk chans till

Idag har vi träffat Doktor Lugn igen. "Jaha, vad vill ni prata om idag då?" frågade han. Han har en rätt cool, lite ironisk stil.

Det vi ville prata om var om vi skulle göra fler IVF eller inte. Han svarade att chansen att lyckas inte är stor, men inte obefintlig. Han avråder inte men uppmuntrar inte direkt heller. Ska vi göra ett försök till ska vi göra det med öppna ögon. Vi frågade vad han trodde om mina extra X-kromosomer, och han svarade att de inte påverkar. Troligen har de flesta människor mer eller mindre vajsing på kromosomerna om man skulle bry sig om att titta efter. Och mina är till 97% normala. "Du är lite extra feminin", sa han. "Javisst, något måste det vara", svarade jag, och så skrattade vi alla tre.

Så nu kör vi. Ett försök till. Alla mediciner är uthämtade, imorgon ska jag prata med en barnmorska om planeringen. Kanske blir det redan i denna cykel, hade mens i helgen. Jag bryr mig inte så himla mycket, en ny känsla. Förr hade jag alltid bråttom som fan.

Till jul är det över. Förr skulle jag ha tänkt: till jul kan jag vara gravid. Men det tänker jag faktiskt inte nu. Till jul är det över, och fy fan vad skönt det ska bli.

Teknikaliteterna

Den här gånger börjar jag på 125 ie Puregon för att få lite färre och kanske bättre ägg. Luveris ska jag också få för att förbättra äggkvalitén. Assisted hatching får vi prova, och redan idag har jag börjat äta Metformin, en diabetesmedicin som sänker blodsockret och därmed på något vis får äggstockarna att fungera bättre. Metformin har den otrevliga biverkningen magknip och diarré. Doktor Lugn kastade en blick neråt min lekamen och sa att det inte är omöjligt att jag går ner några kilo. Nå, det drabbar ju ingen fattig.

Vi hann till och med en vända i stolen, doktor Lugn och jag. Nu är min livmoder inspekterad och den ser helt normal ut inuti. Inga polyper eller konstigheter. Han kollade äggstockarna också och konstaterade att det nog blir bra med Metformin på dem, typiska PCO-äggstockar med många små äggblåsor. Det lät förtroendeingivande.

Kommentatöser

Chisanna, Dina och Moffan, tack!! Era kommentarer gjorde mig jätteglad. Förutom att det alltid är roligt med respons, är det skönt att se att jag inte är ensam om mina tankar. Idag åt jag middag med pappa och relaterade grälet för honom. Pappa är en mossgubbe i vissa avseenden men vad gäller feminism är han rätt skärpt. Och ja, han var hemma med mig, ungefär halva tiden. Redan på 70-talet, det ni!