Efterlysning

Saknad sedan drygt två veckor: mensen. Sågs senast den 13 mars. Signalement: ungefär fem dagar lång, oftast i sällskap av värk.

Snälla mens, du kan väl komma hem nu. Du vet hur orolig jag blir när du stannar borta. Arg blir jag också för jag vet att du håller dig undan för att jävlas med mig. Jag förstår att du blir förvånad nu när jag ber dig så snällt, så mycket som jag har skällt och svurit åt dig de senaste åren. Du har inte haft anledning att känna dig välkommen. Men jag har kommit till insikt nu förstår du, att du måste vara en del av mitt liv. Jag vill hellre leva med dig än utan dig. Tror jag. Can't live with or without you, som Bono sjunger.

Om du kommer hem nu, snälla lilla mens, ska vi börja ett nytt liv tillsammans. Jag ska försöka uppskatta dig mer och säga trevliga saker till dig när du dyker upp. Men då måste du faktiskt bidra lite också och dyka upp på de tider vi har kommit överens om. Inget sölande -hopps, ursäkta ordleken, den var dålig - jag menar inga förseningar. Om jag vet precis när du ska komma så blir mår jag bättre och då är det lättare att vara snäll. Och sedan vore det väldigt bra om du inte hade med dig din kompis mensvärken varje gång. Jag förstår att han är en rolig lekkamrat men han har dåligt inflytande på dig. Tillsammans blir ni för mycket för mig.

Jag hoppas att du ser detta och kommer hem till mig snart. Jag sitter här och väntar på dig.

Uppriktiga och ångerfulla hälsningar från Helga