Får jag presentera doktor Lugn

Dags för nästa kapitel i såpan Helgas och O:s IVF-resa. Tidigare i veckan var vi på landets dyraste IVF-klinik för en konsultation. Jag skriver inte här vad den heter, om någon är tillräckligt nyfiken och intresserad så kan ni ta reda på det. Hur som helst, igår träffade vi doktor Lugn för första gången. O och jag är överens om att vi nog gillar honom bäst av alla läkare vi träffat. Han var lågmäld och sansad, han behandlade oss med respekt och förutsatte att vi var ordentligt pålästa. Han försökte överhuvudtaget inte sälja in sin egen klinik, och han baktalade heller inte någon annan. Stilpoäng. Men framför allt: han lät oss tala till punkt. En timme satt vi där och han visade inte med ett ord eller en min att han var stressad, utan det var vi som avslutade mötet när vi kände oss färdiga.

Doktor Lugn tycker inte att jag ska behandla eventuell endometrios innan vi gör IVF. Han tror inte att utgången vid IVF påverkas av endometriosen, och för övrigt verkar det inte som att jag har speciellt mycket endometrios heller. Det var skönt att få ett så rakt besked.

Istället tycker doktor Lugn att vi så fort som möjligt ska se till att bli färdiga med IVF och inte förlora mer tid på det. Jag frågade om han tyckte att det kunde räcka med ett försök till, och då svarade han ja. Han har en intressant teori som jag inte hört förut. Vid alla våra IVF:er har det ju blivit många ägg, rentav onödigt många. Doktor Lugn tror att vi kan få bättre (och färre) ägg och embryon om de stimulerar mig lite försiktigare. Det finns forskning som tyder på att det blir sämre kvalitet på äggen när man stimulerar fram många. Eventuellt skulle man kunna prova andra mediciner också, Luveris och Metformin. Luveris stimulerar (eller tillför, har inte fattat vilket) inte bara hormonet FSH utan också LH, medan Puregon som jag fått hittills bara påverkar FSH. Jag trodde att man bara gav Luveris till svårstimulerade kvinnor, men då svarade doktor Lugn att jag är svårstimulerad i den bemärkelsen att det inte blivit några graviditeter. Touché. Han noterade min övervikt och att jag har PCO och sa att detta kan vara relaterat till insulinresistens, alltså att man inte reagerar på insulin, vilket gör att kroppen producerar för mycket av det, och detta är inte bra för äggstockarna, men det kan man rätta till med Metformin. Både LH och insulinresistens kollar man med blodprov. Vidare ville han göra en undersökning av min livmoder (kanske den tidigare omtalade hysteroskopin - är inte riktigt säker) som görs med lokalbedövning och tar en minut. Till sist föreslog han assisted hatching. Det bästa med alla dessa förslag är att inget av dem kommer att försämra eller förstöra något.

Vi har inte pratat så mycket om det efteråt. Men kanske har ett litet hopp tänts. Vi har ju pratat om att göra en sista IVF (även om jag i mörka stunder har sagt aldrig mer). Det känns bra att ha träffat en läkare som vi båda gillar, och det känns bra att han har idéer om vad som kan göras annorlunda. Till sist, det känns konstigt nog också bra att han tycker att vi ska sluta efter nästa försök. Det skulle vara alltför lätt att fastna i detta och tänka jamen nästa försök, kanske...

Jobbsök
Jodå, det rullar på. Har varit på en intervju den här veckan. Idag var jag hos min rådgivare på Trygghetsrådet som berömde mig väldigt för att jag söker så många jobb, och hon fick mig att lova att jag skulle vila under påsk åtminstone. Det är nog ett klokt råd, för det här tempot orkar jag inte hålla så länge till. Jag tror att jag är ganska bra på att inte ta det personligt, men i längden är det jobbigt att presentera sig själv och sin person, sin kompetens och sin erfarenhet och bli avvisad gång efter gång.

TGIF
Men nu är det fredag, veckans bästa dag. Jag har just blivit serverad en egenhändigt ihopskakad Margarita av min man (han har jobbat som bartender) och till middag blir det mexikansk biff kryddad med kanel och kryddnejlika. Har jag det bra, eller?