2004-11-22

Svart - rädd - hjälp

Nu är det svart. Jag vet inte riktigt vad det beror på. Jag hämtade mig tämligen snabbt efter det senaste negativa testet, av gammal vana antar jag. Jag kommer snabbare över frysförsök än riktiga försök. Och så vänjer jag mig allt mer vid situationen. Det är på gott och ont.

Men ändå. Det är inte roligt just nu. Livet känns hopplöst och meningslöst. Jag vet att jag mår bättre om jag försöker upprätthålla någon sorts rutiner, gå upp tillsammans med O på morgonen, gå ut åtminstone en liten sväng varje dag, planera något varje dag, inte sitta uppe med ångest på nätterna. Men jag orkar inte just nu. Jag vill bara släppa taget.

Samtidigt finns det inget som skrämmer mig mer. Vad händer om jag släpper taget? Kommer sorgen och ilskan att äta upp mig, när jag inte trycker undan dem längre? Jag har mått så jävligt i perioder under flera år, tänk om det värsta fortfarande inte är över? Kanske ligger den verkligt stora depressionen på lur? Hur ska jag klara det? Och framför allt, hur ska jag kunna genomföra en hemutredning och en adoption och sedan kunna vara en bra mamma?

Jag är rädd.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar