Lilla farmor
Min farmor ringde igår, och vi hade ett av de bästa och märkligaste samtal vi någonsin har haft. Det märkliga är att hon så totalt förstår min sorg. Det är inte många som gör, och jag är ganska överrumplad av att just hon gör det. Hon sa flera gånger att hon tycker att jag är så duktig, att hon tänker ofta på mig, att hon önskar att jag kunde belönas med det jag vill ha. Inga moralkakor, inga uppmuntrande tillrop. Hon lyssnade när jag berättade om vår situation och höll med om att det är jobbigt. Nu kommer hon förstås att plåga den övriga familjen med ändlösa klagovisor över hur synd det är om Helga, vilket gör att hela släkten kommer att vilja spy på mig. Men det struntar jag i. Det är inte mitt problem.
Skottland
Igår bokade O en resa åt oss till Skottland. Vi ska hyra bil och bo på idylliska pensionat. Det blir en dyr resa som vi egentligen inte har råd med, men vi tar oss råd (och hjälp av snäll generös pappa). Men jag tror att vi måste göra detta. Att resa har alltid varit ett av våra stora gemensamma intressen. Förr på den gamla goda tiden la vi alla pengar på det, reste utomlands minst två gånger varje år. Att det blir just Skottland är lite symboliskt. Vid två tidigare tillfällen har vi bestämt oss för att åka dit, men det har av olika anledningar inte blivit av. Guideböcker och kartor har varit inköpta, nu kommer de äntligen till användning.
Voodoo
I februari 2002, strax efter att vi blev uppsatta i kö till IVF, var jag på bokrea och köpte Kitzingers "Att vänta och föda barn". Denna jävla bok har legat i hyllan sedan dess och jag har hatat den varenda gång jag har sett den. Till sist la jag den bakom andra böcker för att slippa se den. Men nu ligger den i soptunnan. Fy fan vad skönt. Undrar om jag utmanade ödet genom att köpa den, att det är därför som IVF-fanskapen inte har funkat? Skulle jag ha eldat upp den och dansat rituella danser eller räcker det med att slänga den för att bryta förbannelsen?
Jag vet, jag är inte klok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar