2016-04-14

Pest och paradis

Herregud, herregud. Igår när jag kom hem var allt återigen täckt av byggdamm. Jo, det hade bilats lite mer i badrummet. Idag kommer kaklet. När eländet är klart? Igen aning. Jag tror att jag blir galen.

När jag nödtorftigt torkat golven rena lagade jag ugnspannkaka. Det tog jämmerligt lång tid, så barnen var sura och hungriga när den äntligen stod på bordet. Efter inledande tjafs om varför jag lagt rostade rotfrukter i pannkakan (därför!) åt de med god aptit.

Sedan skulle Q öva piano och Y sätta sig och bajsa. Efter en stund återkom olycklig Y och meddelade att han bajsat alldeles för mycket, det blev stopp i toaletten. Ja minsann. Jag lyckades peta loss stoppet med ett kvastskaft.

Q spelade och spelade och övade sina nya ackord. Första gången lärde han sig C och G, andra gången F och D-moll. Jag var lite orolig inför den första lektionen, jag vet ju minsann hur läxläsningen brukar sluta. Q är inte fallen för traggel. Men mina farhågor kom på skam. Läraren förklarade att Q är riktigt duktig och rolig att jobba med, han har ovanligt bra motorik i båda händerna.

Men nu går det sisådär. Q spelar fel och blir arg och slår på tangenterna varpå jag blir irriterad, varpå han istället börjar slå sig själv på kinderna. Suck.

En utvikning är på sin plats här. Q kan ibland när han är tillräckligt arg börja slå sig själv eller säga de mest hårresande saker om att han vill dö och annat. Min reaktion är oftast en irriterad suck. Men skärp dig. Det är inte rimligt att säga och göra sådant. Fortsätter du med det måste jag hålla fast dig så att du inte gör illa dig. Jaså, det vill du inte? Nå men sluta då. Lugna dig nu. Så, jag klappar dig om du slutar skrika.

Det låter coolt, men både Q:s beteende och min egen attityd till det oroade mig ganska rejält tills jag pratade om det hela med kuratorn som jag gick hos förut. Jag hade en vag känsla av att Q:s uttryck inte bottnade i ångest, snarare att han i frustration och ilska upprepade det han sett andra säga och göra. Törs man lita på en vag känsla?

Absolut, tyckte kuratorn. Jag är övertygad om att du hade känt på dig om Q hade ångest. Då hade du reagerat. Lita på din magkänsla. Barn, särskilt smarta och verbala barn, upprepar det de ser och det de tror får effekt.

Kvällen slutade med att jag fick slita Q från pianot, för han blev allt argare och tröttare och spelade förstås mer och mer fel. Min försäkran att han ju lärt sig ackorden nu, det lät bättre hela tiden, lyssnade han inte på.

Avklädning och förberedelse för nattning fortgick under eskalerande tjafs. Y vräkte sig på sin renbäddade säng och förkunnade att de här kalsongerna kan jag inte sova i, för det kom bajs i dem! Och när Q till med full kraft dunsade ner i sin säng så att det brakade i den redan trasiga sängbottnen, så tappade jag humöret och röt rejält.

Effekten blev enorm. Q brast i gråt för han tyckte att jag var otäck. Y i rummet intill kröp ner under täcket. Sedan utspann sig följande dialog:

Y: Man får inte plåga sina barn på det där viset! Jag ska ringa polisen om det!
Jag: Plåga? Jag röt åt honom, petade inte ens på honom.
Y: Nä men mammor får inte ryta så där! Jag ringer polisen!
Jag: Jaså. Men vilken polis ska jag ringa till då? Tror du det finns någon polis för mammor som måste säga till sina barn igen och igen att inte slå på pianot eller dunsa i sängen utan att barnen lyssnar? Eller någon polis som säger åt barnen att göra som mamma säger och tvätta händerna när de är bajsiga, och inte luras om det?
Y: Mmmhmpf.

Herregud, herregud. En stund senare var båda glada igen och ännu lite senare sov de. Och imorse satte sig Q vid pianot igen och spelade läxan som ett rinnande vatten och sedan kilade han till skolan. En stund senare gick Y och jag. Det är likadant varje gång jag är i sällskap med Y, han hälsar initierat på barn och vuxna som jag inte har en aning om vilka det är.

Hur kan pest och paradis rymmas inom samma unge?

Imorgon har jag semester. Till mina chefer har jag sagt att det är så mycket med pappas lägenhet nu, men så är det ju inte alls. Jag klippa mig på morgonen och få lite terapisnack av min fine frisör. Sedan gör jag vad jag vill hela dagen tills det är dags att hämta barnen. Å vad jag längtar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar