Bättre, som väntat

Trots att jag bara hämtat in en bråkdel av sömnunderskottet från flygresa och tidsomställning, trots att den kära Nespressomaskinen gått hädan under vår bortavaro, trots att vårt hem är ett obeskrivligt kaos är livet lättare att leva idag.

Inatt sov O och jag i gästrummet. Y:s framtida rum (fordom vårt sovrum) liksom vårt (fordom lekrummet) är obeboeliga. De luktar målarfärg (nyansen pumpa hos Y, råsiden för oss) och alla möbler står på högkant. Men färgerna är vackra. Y:s rum ser ut att bada i sol även när det är mulet. Våra sobert gråa väggar kommer att göra sig bra till pappas Josef Frank-gardiner (jo, jag hittade dem!) och alla tavlor.

Jag somnade gott och tidigt men väcktes sedan i tur och ordning av alla män i mitt liv. Först av O som snarkade och inte visste var han lagt bettskenan. Sedan av Y som kom tassande och hade drömt mardrömmar - fast inte av Zombie Plant, skyndade han sig att försäkra.

Jaha, när Y somnat om var det trångt i den smala gästsängen så jag gick för att se om jag kunde tränga mig ner i Q:s bredare säng. Men den var tom, själv satt han vid datorn. Klockan var då halv två och vi var bägge klarvakna. Efter att ha försökt somna om bestämde jag att vi skulle läsa en stund. Q somnade efter att ha tragglat sig igenom ett par kapitel av Harry Potter. Själv var jag vaken till närmare fem, och var som väntat halvdöd när klockan ringde sju.

Synnerligen trötta barn fick purras och utfodras men de var förvånansvärt pigga och glada efter frukost. De skrudade sig i sina nya Disneytröjor (NEJ, man får inte ta med sig sina Harry Potter-trollstavar till skolan!) och gick förväntansfullt till skolan. Där mottogs de med jubel av personal och kompisar. Skolan må vara tidvis usel vilket jag regelbundet gnölar om men den ger dem en trygghet och ett sammanhang.

Solen sken och jag tog en extra promenad på väg till bilen.

På jobbet steg mitt humör ytterligare. Ett vänligt mejl från en kollega som önskade mig välkommen tillbaka, en inbjudan till lunch senare i veckan, och inte minst min favoritkollegas historia om den Värsta Familjesemestern Någonsin på Legoland, då barnen skrek och krånglade och bråkade om allt. Hennes barn har också trollstavar och älskar dem. Vi bestämde att vi måste få till en trollstavsträff snart.

Nu är det eftermiddag och jag ska ge mig i kast med att ställa i ordning vårt råsidenfärgade sovrum.