2015-10-07

Hostan från helvetet

Imorse vaknade först O och sedan jag av att han hostade tills han inte kunde andas. Jag antar att det blir tomt på luft i lungorna eller något. Alla försäkrar att det inte är farligt, jag vet det rationellt men ibland är det svårt att vara rationell.

Jag fixar med pappas lägenhet hela dagen - gröna blommiga Josef Frank-wannabe gardiner inköpta - och åker sedan till pappa. Medan vi pratar får han två gräsliga hostattacker. Han kan andas, men han hostar och hackar och rosslar och spottar och blir lila i ansiktet. Jag vill mest springa därifrån, känner mig ynkligare än ynkligast fast jag inte hostar ett dugg.

Kommer hem till två övertrötta barn som gudskelov inte hostar särskilt mycket. Lyckas väja för alla provokationer och får dem att somna.

Imorgon ska jag ta det lugnt, träna pilates, möta mamma vid tåget och hälsa på pappa.

2 kommentarer:

  1. Usch, stackars. Jag minns när jag hade sådan hosta som 14-åring och hostade tills jag kräktes, hela tiden. Urk

    SvaraRadera
  2. Toklase, receptbelagd hostdämpande tablett brukar hjälpa mot eller i alla fall lindra den hemska hosta jag brukar råka ut för i samband med förkylningar. Känns lite vanskligt att komma med tips på medicin så här och jag är ingen läkare så... Men i alla fall, känner sympati med O. Hoppas det lugnar ner sig snart. Otrevligt sånt där.

    SvaraRadera