Ny kollega, ny inspiration

Sedan två månader tillbaka har jag en ny kollega på jobbet, en kvinna som är ett par år yngre än jag. Hon är konsult och projektledare, och har tagit över som projektledare inom ett specifikt ämnesområde, i alla projekt på företaget. Men det övergripande ansvaret är fortfarande mitt.

 

Vi fann varann direkt. Våra möten blir långa, för vi börjar snacka om annat. Oftast jobbrelaterat, ibland inte. Ledarskapsfrågor. Hur ska man begripa sig på den här personen? Hur motivera? Hur ska vi förmedla det här budskapet? Vad är det som inte funkar, var ligger problemet egentligen, och hur ska vi angripa det?

 

Och, som sagt, ibland annat. Redan första veckan upptäckte vi att vi har sommarställen i närheten av varann. Hon och hennes man har en stuga inte långt från Sommarön, de har söner i våra barns ålder. Såklart ska vi se till att träffas i sommar!

 

Det var först förra veckan som vi hade tid att fika och avhandla Sommarön ordentligt, peka ut för varann på kartan var husen ligger, berätta för varann om ställenas historia. Deras upplägg är snarlikt vårt. Hus som köptes av en äldre generation, som ärvts eller övertagits av många yngre anförvanter. Problematiken i att samäga. Jag beskrev Kusin helt kort och hon fattade precis.

 

I tisdags när jag behövde vabba var det henne jag ringde. Det är ju projektmöte i eftermiddag, givetvis kan vi skjuta på det till imorgon då jag är tillbaks, men det finns ett symbolvärde i att ta det idag. Jag leder mötet, sa hon självklart. Vi pratade en stund om vad som behövde göras, nämligen att tillsammans med projektgruppen spåna ihop en lista på saker som ovillkorligen måste vara färdiga före semestern.

 

Dagen därpå gick vi igenom listan tillsammans, och idag har vi grubblat på hur vi bäst ska presentera och följa upp att allt blir gjort. Vi har ritat på tavlor och laborerat med färgglada klisterlappar. Från och med nästa vecka ersätts veckomötet med dagliga korta morgonmöten. På så sätt kommer vi att få koll på vad folk gör och om de blir klara i tid. Och - ännu viktigare! - folk kommer SJÄLVA att upptäcka samma sak.

 

Så fantastiskt mycket lättare och roligare allt blir när man inte är ensam. Hon är det bollplank och den inspiration jag saknat och letat efter utan att hitta. Och jag tror att hon tycker sig få hjälp av mig också.

 

Hastigt snuddar jag vid tanken att jag hade ju kunnat känna mig hotad av henne också. När hon leder mitt möte, och gör det på ett bra sätt. När hon föreslår förändringar som leder till påtagligt ökad motivation och inspiration. Hade jag varit yngre och osäkrare och mer karriärkåt så kanske. Men absolut inte nu.