Inte så svår ändå

Mitt lätta barn har blivit mitt svåra barn, det var ju en orättvis utsaga. Utmanande är ett bättre ord. Mitt utmanande och lärorika barn. Han som ständigt tvingar mig att utvecklas och därmed gör mig till en bättre människa.

Häromdagen var det ju till exempel inte ett dugg svårt. Det var dags att besöka optikern, för Q:s glasögon är förutom repade och bucklade också för små för hans vackra ansikte. Senast vi var hos ögonläkaren, det måste vara mer än ett år sedan, förklarade hon att de nu inte tänkte kalla Q på återbesök. Han är så duktig så i fortsättningen kan ni gå direkt till optikern och göra synundersökning där.

Sagt och gjort. Vi gick till vår hovleverantör för glasögon i förortscentret. Alla tre damerna som jobbar där är trevliga, men allra trevligast är kanske hon som tog emot oss denna dag. Hon hälsade på Q med namn och såg deltagande ut när vi berättade att lillebror Y blivit förtvivlad över att han inte fick följa med. Hos optikern finns nämligen ett barnbord med Duploklossar, ungefär tiondelen så många som vi har hemma, men uppenbarligen med stark dragningskraft.

Så var det dags för undersökning. Q ville ha med mig in i rummet, men där fick jag sitta i skymundan och läsa Amelia, han klarade sig själv. Han svarade frimodigt på alla frågor, nej han har aldrig skadat eller opererat ögonen, nej han äter inga mediciner. Och så läste han bokstäver som ett rinnande vatten.

"Tror jag det att sjukhuset skickade hit er, så duktig som han var!" sa vår optikerväninna efteråt.

Vi fick med oss fem bågar hem till påseende, det blir svårt att välja. Själv vill han ha runda glasögon för det är han van vid. I fyrkantiga glasögon är han om möjligt ännu sötare, men det hugger till i mig, för han ser så vuxen ut plötsligt.

"Får man bjuda på lite godis?" frågade optikern. "Och så tycker jag att du ska ta med dig två stycken till Y också."

Sedan gick vi och köpte kalaspresent till kompisen och nya inneskor att ha på fritids.