2014-09-23

Tvära kast

Den gångna helgen var perfekt och fullkomlig, mer om den senare. På måndag morgon vaknade jag sålunda med en andlig baksmälla. Vädret gjorde inte saken bättre, regnet öste ner. Jag läste (dumt nog) en pladderkrönika som en bekant gillat på Facebook och blev arg.

(Alltså, Facebook. Jag ska nog ta en paus. För på sistone har det tyckts mig som om idiotierna vida översvämmar klokskaperna som faktiskt också finns. Förvisso är jag vän med en kille som gick en klass över mig i skolan, som brukade åka samma buss som jag. Under skoltiden var detta ungefär vad jag visste om honom. Idag vet jag, tack vare hans trevliga och välformulerade inlägg, att han är far till två små döttrar, att han är också är feminist och miljövän, och synnerligen emot SD. Jag vet också att en kille i min högstadieklass har adopterat en flicka och att han liksom jag läser och uppskattar Patrik Lundbergs krönikor.

Men för övrigt. Jag är utled på filmer med roliga djur, eller - värre - krönikor om att föräldrar måste återta makten i hemmen och ta sitt ansvar och sätta gränser, eller - ännu värre - att man blir högerextremist för att man är vit man och av arbetarklass och känner sig marginaliserad på grund av detta och därmed anser sig ha rätt att hata både invandrare och feminister.

End of rant.)

Trött var jag dessutom. Q hostade våldsamt under natten och väckte mig säkert fyra gånger och var ynklig.

Jobbet var heller inte så värst upplyftande, men jag lyckades åtminstone införskaffa en av de böcker som rekommenderades i kommentarerna nedan (Drivkraft), i en riktig bokhandel, inte långt från jobbet. Hurra, ett nytt lunchutflyktsmål! Därmed lyfte mitt humör något.

På kvällen åkte jag till kören, och lovade mig själv att åka hem i pausen om jag inte orkade mer. Jag är så trött just nu. När det som borde vara roligt inte är roligt, när man mest vill krypa ihop under en filt, vad ska man göra då?

Men jag härdade ut, och det var ganska roligt. Det är roligt att sjunga. Och svårighetsnivån är perfekt anpassad, det är så pass utmanande att jag känner mig stimulerad men inte för svårt.

(Jag har grubblat en del på om det finns arrangemang att ta till som skulle göra kören mindre betungande. Måndagkvällen blir sen, jag är inte hemma förrän närmare tio vilket inte precis är läggdags för en nattuggla som jag. Ändå väntar en del bestyr hemma. Om jag skulle gå ner i arbetstid och vara ledig tisdag förmiddag? Jo, drömma kan man ju. Om jag skulle jobba hemifrån tisdag förmiddag? Dito. Jag kan förstås sluta med kören men den ger mig också väldigt mycket. Jag funderar vidare.)

Idag tisdag var livet plötsligt lättare. Dels sken solen igen, och det var nytt bett i luften. Ett bra möte på förmiddagen, en skön lunchpromenad och ett hyfsat möte på eftermiddagen. Och efter jobbet tränade jag. Till skillnad från kören är det alltid en pålitlig humörhöjare, tänk att jag tycker så numera.

Hemma sattes humöret återigen på hårda prov av sönerna. Läsläxa, dusch, renbäddning av sängar med upprepade pauser för förmaningar. De hörsammades först när jag blev rejält arg, och som så många gånger förut skällde jag på dem: varför måste jag behöva bli rosenrasande skitförbannad för att ni ska ta reson? Varför kan ni inte lyssna första, andra eller tredje gången jag säger till?

(För några veckor sedan lyssnade jag på ett radioprogram om barn och hörde då något mycket tänkvärt: för det trotsande barnet är en arg förälder som ser arg ut, låter arg, tar argt i barnet en trygghet att förhålla sig till. Jaså, det var där gränsen gick. Okej, då vet jag det. Trösterikt att höra. Jag varken skäms över eller skräms av min ilska längre, men jag blir utmattad av den.)

Men nu sover de, de somnade som små grisar på fem minuter. Jag ska dricka te och imorgon är det min tur att vabba. Det ska bli riktigt skönt.

8 kommentarer:

  1. Jag slår vad om att du inte har fått Bob's Dog Obedience School and Taxidermy Shopvia facebook:

    http://www.youtube.com/watch?v=nsORBHjNxdc

    (Fast du kan ju gärna sprida den om du vill, det är den värd.

    SvaraRadera
  2. Eh, nej. Fast helt omöjligt hade det inte varit!

    Vem är detta? Och vad är det för låt? Halva behållningen var teckentolkningen förstås.

    SvaraRadera
  3. Jag hittade den på mitt nya favorittillhåll på nätet:
    http://www.ravelry.com/groups/ivory-tower-fiber-freaks

    Det är en grupp för universitetsfolk på ravelry och det finns rackarns trevligt folk där. Du kan nog få kika in också, fast du inte riktigt kvalificerar för fullständigt medlemskap.

    Heja teckentolkaren!

    SvaraRadera
  4. Det vill säga, jag har aldrig sett killen förut eller hört låten förrän jag såg den i ravelry-gruppen.

    SvaraRadera
  5. Det här fastnade:
    "(För några veckor sedan lyssnade jag på ett radioprogram om barn och hörde då något mycket tänkvärt: för det trotsande barnet är en arg förälder som ser arg ut, låter arg, tar argt i barnet en trygghet att förhålla sig till. Jaså, det var där gränsen gick. Okej, då vet jag det. Trösterikt att höra. Jag varken skäms över eller skräms av min ilska längre, men jag blir utmattad av den.)"

    Jag kan faktiskt fortfarande minnas ett par gånger min mamma gick utanför den där lådan gentemot mig som barn. Hur perplex jag blev, hur mattan liksom rycktes under fötterna på mig när hon inte reagerade som jag förväntade mig. När hon svarade "Det var intressant, Hur menar du då?" och liksom tvingade mig att själv ta ansvaret för vad jag hade sagt. (Vilket jag inte alls minns vad det var).

    SvaraRadera
  6. Jaså, det är på Ravelry man hittar själsfränder och inte på Facebook. Förvånar mig föga. Finns det någon grupp för desillusionerade projektledare i industrin, tror du? Eller mödrar till arga barn?

    SvaraRadera
  7. Apropå detta minns jag ännu med saknad ett diskussionsforum som hette IVF Veterans, för oss som hade gått igenom ett stort antal IVF:er men utan att få barn. Jargongen var rå men hjärtlig och det var befriande att få vara just bitter, hopplös och avundsjuk. Humorn frodades också. Jag vill minnas att jag hade nicket IngafromSweden.

    SvaraRadera
  8. Man kan söka här
    http://www.ravelry.com/groups

    Det finns en rätt liten och inte vidare aktiv grupp för project managers. Hur många som helst för föräldraskap, förstås.

    Jag hittade ITFF genom att ägna mig åt det aningen pinsamma men rätt vanliga comment stalking. Någonstans var det någon som sa något intressant och så tittade jag på annat denne hade sagt och så upptäckte jag den här fabulösa gruppen.

    Men man kan läsa och kommentera i en grupp utan att vara medlem, så feel free. Det finns en särskild tråd för yngel (jo, den heter så):
    http://www.ravelry.com/discuss/ivory-tower-fiber-freaks/2157006/5726-5750#5744

    SvaraRadera