2014-09-17

.... nej

Bedövningen börjar släppa nu. Jag reagerade oväntat starkt på valresultatet. När jag pratade med pappa på valdagens förmiddag började jag till min egen förvåning gråta. Han tittade på mig med sin varma bruna blick och väntade tålmodigt. På kvällen, framför valvakan, grät jag flera gånger, och när vi skulle sova suckade jag så att O förvånat frågade: tar du det så hårt?

Ja, det gör jag. Än så länge reagerar jag känslomässigt, än så länge har jag svårt att tänka rationellt.

(Till råga på allt blev Y och jag i måndags eftermiddag nära nog nedmejade av en tokkörande pundarbil som sladdade in på den lilla återvändsgatan där dagmamman bor. Tätt efter kom en polisbil. Jag högg Y i armen och drog in honom i närmsta grindhål, och såg sedan hur båda bilarna brakade in på den gångväg som gatan övergår i. Efteråt skyndade vi hem, jag hade bara en tanke i huvudet: var är Q? Jag vill ha båda mina barn hos mig. Nu! Världen är en farlig plats.)

(Tänk att alltid leva så. Tänk att leva i en värld där otrygghet och skräck är normaltillståndet. Vad skulle man inte göra för att fly från det? Åka racklig båt över Medelhavet exempelvis. Hoppas på ett humant mottagande i ett annat land exempelvis.)

Men jag vore inte jag om jag inte försökte tänka och analysera. Läser gör jag också, tar del av den ganska stora skörd av artiklar och krönikor som i olika ordalag och tongångar förespråkar ett närmande, en förståelse, en analys.

Det är förstås bra.

Jag är bara inte där ännu, inte riktigt. Jag läser om tanten i Filipstad som är SD:s förstanamn och känner uppgivenhet och jo.. förakt. Hur kan man avfärda, bortförklara och göra skillnad som hon gör?

På radion hör jag ett reportage om Danmark och Danskt Folkeparti. Kommer vi att gå samma väg? Kommer SD:s åsikter att normaliseras, bli rumsrena?

Danskarna häpnade över och flinade åt Reinfeldts Öppna era hjärtan-tal, sägs det. För mig kommer det att vara hans credo, det han verkligen trodde på, det som kostade honom regeringsmakten. Jag har aldrig röstat på honom och jag har ofta tyckt annorlunda än han, men för detta har han min allra djupaste respekt.

Tankarna snurrar, jag börjar hämta mig. Så lyssnar jag på radio igen och övermannas åter av känslor. Det om att åka racklig båt skrev jag faktiskt innan jag hörde det här inslaget.

Återigen försvinner orden. Det som finns kvar är fortfarande... nej.

2 kommentarer:

  1. Min åttaåriga son har för första gången reflekterat över att hans klasskompisar har föräldrar med ursprung i andra länder. Jag hatar att han ska behöva fundera på det här. Det jag däremot älskar är sonens lärare. Före valet fick barnen göra egna partier och prata om valet. Läraren sa till alla barnen att Sverigedemokraterna är rasister. Så otroligt bra gjort av henne! Jag har upplevt henne som lite ängsligt medelklassig med ständiga Odd Molly-koftor men min respekt för henne är nu skyhög. Det finns inget annat sätt att förhålla sig till Sverigedemokraterna inför en klass med där tre fjärdedelar av eleverna har utomnordiskt ursprung. En klass där det ständigt arbetas med respekt för varandra, antidiskriminering och antimobbing. Jag hoppas att fler lärare är så rakryggade som hon. Det borgar för en ljusare framtid med ett SD som förpassats till samma glömska som tokstollarna i Ny Demokrati.

    SvaraRadera
  2. Min Q är också åtta år, och han har lyssnat med visst intresse på våra politiska diskussioner över köksbordet. Så mycket diskussioner blir det nu inte eftersom vi tycker ganska lika även om vi inte röstar på samma parti, O och jag.

    Jag blev faktiskt lite häpen när Q plötsligt sa att han inte tycker att SD ska vinna. Varför inte? Jo, för de tycker inte att vi ska ta hit flyktingar och de tycker inte att alla människor är lika mycket värda. Så svarade han faktiskt, ordagrant. Häpet frågade jag, hur vet du det? Det säger min klasskompis C. C är för övrigt den unge som jag retade mig på när han inte tackade ordentligt för maten vid besök hos oss. Knäpp på näsan åt mig.

    Sorgligare är en kommentar som min kompis med en adopterad son förmedlade. Pojken - också åtta år - hade eftertänksamt sagt: tur att jag hann komma hit före valet.

    SvaraRadera