Jag är trött i ögonen, påtagligt trött. I vintras kändes det likadant men det blev bättre när jag skaffade nya glasögon. Nu är det nästan lika illa igen.
Kanske är det de senaste kvällarnas handarbete vid TV:n som spökar. Men också det dagliga arbetet vid datorn tröttar. När jag går lunchpromenad plockar jag av mig glasögonen och spänningen lättar. Datorglasögon pratade optikern om, jo antagligen behöver jag det.
Ögonen, mina gröngrå juveler, själens spegel. Mörka som en kvällhimmel ögonen sågo mot länder som lågo för fjärran och för skumt för en blick som vår. Jag har alltid tyckt om dem, gillat deras blick i spegeln, varit rädd om dem. Trots närsyntheten, har aldrig tänkt tanken på att riskera mina ögon för en operation.
Nu är de det första påtagliga ålderstecknet. Eller njä, de gråa håren var väl först. Fast de dök upp redan i tjugofemårsåldern vilket var så bisarrt tidigt att jag knappt såg dem som ålderstecken.
Men åh så bökigt att inte kunna se! Allt det jag gillar att göra kräver tämligen god syn.
Nåja. Det är skit att bli gammal, men betänk alternativet.
Jo. Men det är väl ungefär nu som man börjar känna av ålderssynthet, som ju inte är något allvarligt problem om än en smula bökigt vad gäller glasögon. Jag måste erkänna att jag själv önskade att mitt synproblem var detta, och inte ett annat åldersrelaterat om än i mitt fall förtida, nämligen katarakter. Operation inom det närmaste året eller två kommer att vara oundvikligt för nu räcker inte glasögonen långt när det gäller att klara upp ett grumligt synfält.
SvaraRaderaJag ska genast sluta klaga! Du har min fulla sympati.
SvaraRaderaBåde morfar och farmor opererades för grå starr, som väl är samma sak som katarakter. Det blev utmärkt resultat för dem båda. Klen tröst förstås, förstår att du hellre hade sluppit.